27 nämare, eftersom akademisk utbildning var förbehållen en försvinnande liten minoritet. I Danmark dimitterades årligen i genomsnitt 148 studenter under perioden 1801-1870.I Norge fanns det sammanlagt omkring 300 studenter år 1820 och 1000 år 1870, medan ämbetsmännens antal uppgick till runt 2000. Antalet studenter uppgick i Uppsala år 1865 till 1066, men i Lund till endast 337.^^ Helsingfors universitet hade under hela perioden i genomsnitt omkring 400 studenter, varav ungefär en fjärdedel studerade i den juridiskafakulteten. Då den presumptiva läsarkretsen var så liten, var det inte riskfritt att publicera dyrare rättsvetenskapliga arbeten, medan däremot praktisk bruksjuridik för lekmän hade en bättre åtgång.Tryckpressarna blev effektivare, och nya papperstyper ersatte det gamla, dyra, handgjorda pappret.^^ Nya, billigare tryckmetoder (hektografering, »kontratrykk») utgjorde en räddning för den juridiska litteraturen åtminstone i Norge och Sverige, där många arbeten först eller endast komut i mångfaldigad handskriven form, t.ex. Aschehougs »Indledning til den norske Retsvidenskab», Olivecronas föreläsningar i förmögenhetsrätt och i rättshistoria och de första upplagorna av Colletts, Hallagers och Schweigaards föreläsningar. Bokhandeln och förlagsverksamheten stod i periodens början i stort sett på samma nivå som i slutet av 1700-talet. Boktryckarna, bokbindarna och bokhandlarna fungerade också som förläggare, och en bokhandel spred främst böcker från eget förlag. Soren Gyldendal i Köpenhamn var ett lysande undantag. Han organiserade redan i slutet av 1700-talet ett distributionsnät till den danska landsorten, Norge och Sverige på kommissionsbasis.^° Bokhandelsväsendet fick dock först i början av 1800-talet en modern struktur bl.a. genom grundandet av Boghandlerforeningen i Kjobenhavn år 1837 och av Svenska Förlagsföreningen år 1843: bokhandlarnas sortiment ökade och böckerna fick fasta, överallt lika priser.^' Begreppet litterär upphovsmannarätt var 1800-talet, danska enväldet hade redan genomen förordning 1741 förbjudit eftertryck av en annan förläggares böcker, men förordningen efterlevdes dåligt i praktiken, och man kringgick förbudet genom att låta trycka billiga piratupplagor i Sverige eller i Tyskland.Det svaga rättsliga skyddet kom till uttryck ännu år Skovgaard-Petersen, s. 129. Pryser, s. 74. Den svenska historien 12, s. 140. K/inge !/, s. 291 ff. och 316. 78 Pyyscr nämner, s. 158, att Holsts »Juridisk Haandbog» (se II 2.12.) var den tredje mest lånade boken frän Ullensakers folkbibliotek åren 1836-1845. Litteraturhistorie 5, s. 412. Zicglcr, s. 3. Ziegler, s. 10 f.; Den svenska historien 12, s. 125 f. Ziegler, s. 5. 77 inte längre helt okänt i början av men författarna var fortfarande i många avseenden rättslösa. Det
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=