428 vetenskap), om man inte vid sidan av doktrinen också kunde stödja sig på en från lagen avvikande rättspraxis (övergången till en fri bevisprövning). 0rsted visade aldrig tecken på en skandinavistisk inställning, som han också som konservativ och helstatsman politiskt stod främmande för, och han kan otvivelaktigt räknas till de personer, om vilka Nyholmpå 1850-talet ironiskt konstaterade, att de fällde »et lonligt Suk efter de gode, gamle Tider, da der hverken gaves Grundlov eller Skandinavisme».’ Tegnér krönte Oehlenschläger till Nordens diktarkonung i Lund år 1829, medan nog ingen tänkte på en motsvarande hyllning för 0rsted. Trots detta kan det anses vara 0rsteds förtjänst, att den nordiska gemenskapen inomrättsvetenskapen förstärktes redan under 1800-talets förra del. I Norge förblev han även efter år 1814 redan av naturliga skäl en auktoritet, då den rättsliga gemenskapen, i synnerhet inom privaträtten, bevarades långt in på senare delen av århundradet, men även i Sverige blev han en allt mera flitigt citerad källa, och t.o.m. i det avlägsna universitetet i Helsingfors läste man hans arbeten. 0rsteds auktoritetsställning förblev i stort sett obestridd genom hela perioden, och den rent vetenskapliga oppositionen (Bornemann) åtminstone uppgav sig sträva till att fortsätta, där 0rsted hade slutat. Däremot var man inte omedveten omde faror, som 0rsteds allt dominerande ställning kunde utgöra för rättsutvecklingen, i synnerhet eftersomåtminstone danska domstolar jämställde hans skrifter med DL (Algreen-Ussing, Rolfsen). Redan på 1860-talet kan man skönja en viss avmattning i 0rsteds inflytande, ett tecken på den konstruktiva riktningens kommande betydelse. Trots att 0rsted i många avseenden förnvade den nordiska rättsvetenskapen, v^ar han inget »banebrydende Geni»,- och han kunde också verka som en broms på utvecklingen. Såsom redan Gagnér övertygande har visat,^ hade 0rsted på många punkter slagit fast sin vetenskapliga inställning redan under 1800-talets första decennium, och han kom därför med tiden att allt mera representera föråldrade åsikter. Detta gällde såväl rent rättsvetenskapliga frågor, såsom rättssystematiken, som även mera politiskt betonade frågor, såsomdödsstraffets berättigande och användning, där 0rsteds ohöljda konservatismväckte uppmärksamhet redan på 1830-talet. Då man talar om 0rsteds nordiska betydelse, måste man komma ihåg, att den danska doktrinen förblev den givande parten i Norden även efter det, att 0rsteds produktion hade förvandlats till rättshistoria. Danska arbeten lästes och citerades i de andra nordiska länderna, medan ett utbyte i de övriga riktningarna var mera sällsynt. Schweigaard och Hallager blev dock tämligen flitigt utnyttjade auktoriteter även i Danmark. I Finland läste man naturligtvis i Sverige utgiven litteratur, medan vid sidan av Galonius endast Nordström ' Nyholm, s. 3. OmOrsteds avståndstagande från skandinavismen, seJorgensen, Orsted, s. 282. - Detta påpekas avJorgensen, Orsted, s. 287. Se Gagnér, TfR 1980, passim.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=