IV, 0rsteds och Savignys tid Under 1800-taIets törsta decennier skedde genomgripande förändringar Scåväl inom europeisk, framför allt tysk, som inom nordisk rättsvetenskap, både då det gällde rättsvetenskapens yttre förutsättningar och det vetenskapliga tänkandet. Den nordiska rättsvetenskapliga litteraturen blev mera omfattande och mångsidig redan därför, att de juridiska fakulteternas lärarantal åtminstone fördubblades, Norge fick ett eget universitet i Kristiania, professorernas sociala status förhöjdes betydligt och trycktekniken förbättrades. Den rationalistiska naturrätten undanträngdes i Tyskland av den historiska skolan, som kring mitten av 1800-talet alltmera gick över till en metod, somdess belackare komatt beteckna som en begreppsjurisprudens. Utvecklingen var dock varken snabb eller rätlinjig, och detta gäller i ännu högre grad den nordiska rättsvetenskapen, som med en i allmänhet ett par decenniers fördröjning följde utvecklingen i Tyskland. Såsom det redan har betonats i inledningen, var Savigny och 0rstecf de obestridda auktoriteter, utan vilka 1800-talets nordiska rättsvetenskap hade varit otänkbar. Då denna sammanfattning fått rubriken »0rsteds och Savignys tid», anger ordningsföljden också dessa rättsvetenskapsmäns tyngd och inflytande inom den nordiska doktrinen. 0rsted var en auktoritet inom såväl civil-, straff- som processrätten, medan Savigny främst var civilist och i första hand behandlade de allmänna lärorna. Det rådde vidare ett slags ’arbetsfördelning’ mellan de båda författarna: 0rsted var den ytterst produktive praktikern, som man, i synnerhet i Danmark och Norge, frågade till råds vid nästan alla konkreta problem, medan Savigny i första hantf var den elegante teoretikern, inledningarnas och de teoretiska utredningarnas avgudacie förebild, som snabbt glömdes bort, då man gick över till rättsdogmatiken. Savignys inflytande växte först från 1840-talet genom hans huvudverk »System des heutigen Römischen Rechts», och i de här behandlade frågorna (rättssystematiken, rättskälleläran, lagtolkningen, personbegreppet), som redan tidigare hade behandlats av 0rsted, försökte man åstadkomma en syntes av de två auktoriteternas åsikter. Den (äldre) historiska skolans inflytande var som störst under decennierna kring mitten av 1800-talet. På många punkter följde man hellre den utländska doktrinens utveckling än beaktade de egna samhällsförhållandena (sedvanerätten; personbegreppet), medan dock uttryckliga stadganden i inhemsk gällande rätt kunde vara avgörande (den delade äganderätten i dansk rätts-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=