424 Denna klara regel urvattnades dock redan i följande paragraf (§388), som bestämde, att i tillfällen, »hvor intet andet Beviis kan haves eller rimeligen fordres, ansees enkelt beediget Vidneforklaring somtilstrarkkeligt Beviis, naar Intet sv^kker dens Trova:rdighet», och vittnets »bekjendte Egenskaber eller Stilling, Forholdets Natur eller andre oplyste Omsticndigheder» väckte en förmodan omvittnets pålitlighet. För att ytterligare öka förvirringen stadgade så §389 i förslaget, att »Mistaenkelige Vidners samstemmige Prov ansees somtilstra:kkeligt Beviis, naar det bestyrkes ved saadanne Omstzendigheder, som gjore det osandsynligt, at deres Udsagn er opdigtet...», t.ex. genomatt vittnesmålet var skadligt för vittnena själva.Hjelm själv förmodade, att bestämmelsen om att ett vittne under vissa förutsättningar utgjorde fullt bevis kunde »endog for den Retskyndige ved forste 0iekast synes baade ny och betxnkelig», men han påpekade, att regeln i själva verket inte var ny, »men alene udvider en gammel Regel, under skjxrpede Betingelser», eftersom redan »Tilhjemlingseden» var »i Grunden en Vidneed, som danner fullt Beviis for en af Tyvsbegrebets vxsentlige Bestanddeele».'°‘* I motiven talade Hjelm också om att flere indicier kunde leda till en trovärdighet, som ofta var »langt stiurkere end den, et fuldgyldigt umiddelbart Beviis formaaer at v^kke».'®^ Vittnesbevisreglerna i Hjelms förslag byggde egentligen på en legal bevisteori in absurdum, men reglernas mångfald och obestämdhet skulle i praktiken ha lämnat en långtgående frihet åt domaren. I övrigt kan man i den juridiska litteraturen hitta ett mera uttalat motstånd mot den fria bevisprövningen endast bland de mest konservativa svenska juristerna. I sin kritik av 1832 års kriminallagförslag (se II 3.6.2.) angrep Delidén även den fria bevisprövningen. Då man i rättegångsordningen strävade till att avlägsna all subjektivitet hos domaren, så vore det betänkligt att avskaffa de gällande bevisreglerna. Delidén ansåg också, att den legala bevisteorin måste gälla också efter det eventuella införandet av jurysystemet, eftersom det »i motsatt fall inrymmes åt Domaren eller Jurymannen ett obegränsadt godtycko, sompå lagskipningen skall öfva menligt inflytande».OcksåStrussenfelt ansåg, att bevisregler borde vara förpliktande också för jurymedlemmarna, även om dessa »inte lika lätt som den ständige domaren kan förmås eller tillhållas att stricte följa en viss antagen bevisningstheorie».*°^ Trots att de nordiska rättsvetenskapsmännen kan indelas i anhängare av och i motståndare till den fria bevisprövningen, innehåller de olika åsikterna närHjelm, Rettergangslov I, s. 105. Hjelm, Rettergangslov II, s. 521. Hjelm, Rettergangslov II, s. 459. Delldcn, SvJA III (1832-1833), s. 222 t. Strussenfelt, SvJA XI (1841), s. 171. OmStrussenfelts vttranden för den legala bevisteorin i riksdagen, se Inger, Institutet »insättande på bekännelse» i svensk processrättshistoria. Lund 1976, s. 71. 1C4 106
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=