414 har at see hen til, om en saadan Vished er frembragt, som tilfredsstiller den almindelige Dommekraft. De Regler, somgives, forholde sig kun som Undtagelser eller sa:regne Indskra:nkninger til den angivne Hovedgrundsa:tning.»‘*'^ I Norge pläderade Lasson för en fri bevisprövning redan i den andra delen av handboken i processrätt (1835), och liksomi frågan omdödsstraffet (ovan, 3.) var han också i detta fall starkt beroende av 0rsted. Liksom0rsted tolkade Lasson gällande lag så, att den saknade fullständiga regler ombevisvärdering, och han krävde en fri bevisprövning redan därför, att en uttömmande reglering i lag var omöjlig; »De Kjendsgjerninger, somudgjore Sandsvnlighedens eller den )undiske Visheds Elementer, ere saa uendelige og paa uendelig mange Maader combinerede, at man ikke uden Foie har sammenlignet en Lovgivers Strasben efter at binde al Vished til almindelige og udtommende Regler, og ubetinget binde Overbeviisningen til saadanne, med et Forsog paa at ville inslutte hele Oceanet i en Spand.»^° Lasson var liksom 0rsted också för en fri bevisprövning endast med vissa modifikationer. Sanningen fanns nämligen »i Sagen, ikke i Mennesket, og at lade Udfaldet beroe paa Dommerens blötte subjective Overbevisning, vilde vxre at sastte altfor megen Tillid til hans personlige Egenskaber».^* I civilmål kunde det för parterna vara »gavnligt, at der gives lovbestemte Beviser, paa hvilke de tilfulde kunne stole», men i brottmål »er Retssikkerheden ... dog bedst tjent med, at Lovgiveren indskrxnker sig at give veiledende Regler i Henseende til Beviset, ved at udpeke Kjendsgjerninger, hvorpaa Dommeren ikke maa bygge, m. v., eller og almindelige Grundsa:tninger, der levne Dommerens Skjonnende et vist Spillerum, og i 0vrigt at overlade til Dommerens Reflexion og Takt, overeensstemmende med Lovens Aand og Grundsa-’tninger at afgjore, hvad der in concreto skal ansees beviist, uden dog at lade dette beroe alene paa bans subjective Mening.» Man var berättigad att använda naturliga bevismedel vid sidan av de legala.5Lasson förkastade också den av Filangieri framlagda negativa bevisteorin. Enligt Lasson var »det circumstantielle Beviis» ett nödvändigt surrogat för tortyren, efter det att denna »med god Grund» hade förvisats från straffprocessen. Lasson godkände indicier som bevis utan inskränkningar, eftersom det Nellemann, Forelxsninger, s. 255. Jfr Nellemann, 0rsted, s. 129 f., där 0rsted kritiseras för »Mangel paa retshistorisk Indsigt», då han uppfattat DL:s stadganden om vittnesbeviset med två vittnen som en inskränkning i domarens fria bevisprövning, medan DL i själva verket »tilsigter at give udtommende Bevisregler paa nogle Omraader af Vidnematerien, medens den ganske vist paa andre lader Dommeren fuld Frihed». Lasson, Proces II, s. 10. 0mLassons framställning, se även Michalsen, TfR 1997, s. 385 ff. Lasson, Proces II, s. 9. Lasson, Proces II, s. 10 f. Lasson, Proces II, s. 12 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=