410 exempel på att Hojesteret utan stöd i lag »dog kun i enkelte Tilfa:lde, har domt den Tiltalte skyldig ifolge Indiciebeviset», och att Hojesteret i en förklaring till provinsialständerna år 1838 hade meddelat, att den ansåg sig befogad att döma den anklagade efter indicier, som »give en saadan Overbevisning om hans Skyld, at den ikke efterlader nogen Tvivl, men fuldkommen kan staae ved Siden af dem, der frembringes ved de ... ordinasre Beviser».Indiciebevisets fullvärdighet också i kollisionstillfällen framgår av att »flere sammentrarffende Indicia» enligt Bang kunde »frembringe en saadan Sandsynlighed ..., at Vidnebeviset ei l^engere kan tages til Folge».’^ Bevisreglernas förnyande debatterades flitigt i ständerförsamlingarna för öarna och för Jylland i slutet av 1830-talet,-^ och Halls licentiatavhandling från år 1840 »De indiciis eorumque vi ad probationemin causis poenalibus efficiendam» kan ses somett inlägg i debatten. Hall var anhängare av indiciernas fulla beviskraft, och han hoppades att genom sin framställning av indiciebevisets natur och historiska utveckling öka kännedomen om detta bevis.Huvuddelen av avhandlingen behandlade också indiciebevisets historia, men Hall lade så framett förslag till lag omindiciebevisning i brottmål. Detta lagförslag regulerade strikt indiciebevisets användning somgrund för en fällande dom. Enligt artikel 1 kunde ett indicium räcka för en fällande dom endast, om det enligt fysikens lagar var ett s.k. nödvändigt indicium. I övriga fall krävdeslagligt bevisade indicier, somtillsammans åstadkomen så hög grad av sannolikhet, att ett mot indicierna stridande sakförhållande framstod som ytterst otroligt. Denna artikel komi stort sett att förverkligas i denna formi F 8.9.1841 §2.^- Enligt art. 2 krävdes det kvalificerad majoritet för en fällande dompå grund av indicier, dödsstraff fick inte användas (art. 3), och art. 4 medgav ett oinskränkt ändringssökande.^^ Hall använde slutet av dissertationen till att försvara sitt lagförslag mot tänkta invändningar om, att det uppstod en risk för att oskyldiga blev dömda, att lagen var onödig, då domarna, då det saknades klara regler, ändå inte vågade döma på grund av indicier, att indiciebevisningens värdering borde lämnas åt domarens inre övertygelse och att bevisningen i brottmål borde lämnas åt en jury.-"* Bang - Larsen II, s. 105 ft Bang - Larsen II, s. 210 f. 2-^ Ravn, UfR 1980, s. 19. Hall, s. XI. Hall, s. 150: »Art. 1. In processu crimin.tli probatio indiciis etiam effici potest, si: 1) aut unumindiciumlegitime probatumsit, quod ex legibus physicis factum, de quo agitur, necessario supponat, 2) aut plura, qux singula legitime probata, conjuncta tantumgradumverosimilitudinis illius facti producant, ut sine existentia ejus casualitate modo omnino extraordinaria talis conjunctio orta intelligi posset, neque ex iis, qute in processu illustrata sunt, ulla ratio probabilis talem suspicandi demonstrari possit.» Se närmare Larsen III,2, s. 194 ff. ” Hall, s. 150f. -’■» Hall, s. 152-161.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=