408 talande utgjorde fullt bevis var »dog ingenlunde betydningslos», eftersom domaren inte utan orsak kunde förkasta ett sådant bevis, lika litet somhan t.ex. kunde »erkjende eet Vidnes isolerte Vidnesbyrd for fuldt Beviis, eller ... lade de i Loven aldeles forkastede Vidner gjelde». Då det gällde bevisteorierna, stannade 0rsted vid en kompromiss, som var klart försiktigare än principdeklarationen år 1807: »Omman end, i criminelle Tilfarlde, kunde indromme, at Bevisets Bed0mmelse hellere maatte, saaledes som for den franske Jury, aldeles överlädes til de Dommendes indvortes Overbeviisning, eller at det i det mindste, saaledes som Filangieri har la:rt, bor staae til Dommerne, formedelst Mangel af indvortes Beviisning, at frifinde, skjondt det efter Lovens Norm tilstrsekkelige Beviis er tilstxde, saa er det vist nok i civile Tilfaslde, hvor de Paagjeldende have det i deres Magt, forud at sorge for at forsyne sig med de fornodne Beviser, saare gavnligt, at der gives Beviser, hvorpaa man tilfulde kan stole, uden at nogen subjectiv Forestillingsmaade kan omstode samme, og at det heller ikke staaer til Dommeren at tage enhvert Skinbeviis for fyldest.»'^ Enligt Zahle blev 0rsteds analys av begreppet ’juridisk visshet’ »reproduceret til ulidelighed» i dansk doktrin.20 Bevisläran behandlades utförligt redan på slutet av 1830-talet i Bangs och Larsens »Systematisk Fremstilling af den danske Procesmaade» (se II 1.7.1.). Trots att arbetet syftade till en framställning av civilprocessen, behandlade författarna, i praktiken Bang, bevisföringen också i brottmål. Avsnitten ombevis innehåller ofta en utförlig argumentering pro et contra, vilken kunde tyda på att författarna hade delade meningar om bevisteorierna. Slutresultaten är dock i den fria bevisprövningens favör, detta gällde också indiciernas värde somfullt bevis. Bang började med att ställa den helt fria bevisprövningen och »den saakaldte bestemte Bevistheori» mot varandra. Båda teorierna hade sina nackdelar. Man hade i »de fleste nyere Stater» frångått den helt fria bevisprövningen, somlämnade avgörandet åt »Dommerens subjective Overbevisning» och somlitade för mycket på »Dommernes Redelighed och is^er paa deres Indsigt». Detta system måste leda till »en hoist fordcervelig Ulighed og Usikkerhed i Retspleien», och Bang ansåg också, att systemet kunde tillämpas endast i en offentlig, muntlig process utan möjlighet till ändringssökande i bevisfrågan.-’ Den legala bevisteorins svaghet låg i att all »historisk Vished» byggde på en uppfattning av »samtlige for eller mod det omspurgte Factum talende Data i deres naturlige Förening eller Sarnvirkning», medan teorin plockade ut endast vissa data och gav dembetydelse, så att slutresultatet kunde strida mot den övertygelse, som baserade sig på samtliga fakta. Ett särskilt problemi brottmål var, att »den bestemte Bevistheori saa let forer til de farligste Forbryderes Strafloshed», vilket 0rsted, Eunomia IV (1822), s. 385 not ^0 Zahle, s. 121. Bang - Larsen I, s. 290 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=