407 mecie Love».^'* 0rstcd visade sig härvidlag inte beredd att helt förkasta lagens uttryck för den legala bevisteorin. Stadgandet i DL 1-13-1 omatt två samstämmiga vittnen utgjorde fullt bevis fick 0rsteds uttryckliga gillande, eftersom »Erfaring og Reflexion» hade visat, att ett sådant bevis av två vittnen gav »en Grad af Vished, der sjelden skuffer, samt at Here Vidner ei kan krarves, naar Beviset ikke skal gjores saa vanskeligt, at det borgerlige Selskabs 0iemeed forfeiles».’^ Då det gällde betydelsen av flera, ej helt habila vittnens vittnesmål ansåg 0rsted, att frågan måste lämnas »til Dommerens Skjon». Lagstiftaren hade inte givit några regler för detta fall, »og Sägens Natur frembyder ligesaalidet en almindelig Maalestok», varför det var »forgja:ves» att försöka bestämma det behövliga antalet vittnen i ciylika fall.''^ 0rsted kunde inte godkänna den i utländsk doktrin t')fta framförda åsikten, »at to ci aldeles lovfaste Vidner skulle gja^lde lige med eet fuldkommen lovfast». Detta var en »aldeles vilkaarlig» regel, somdessutomsammanställde vittnen av mycket olika trovärdighetsgrad. 0rsted ville också påminna om, »at Vidnebevisets Va^rd ei beroer paa et enkelt Moment, men at flere Synspuneter snart samvirke snart virke mod hinanden, og at her ikke handles omStorrelser, der lade sig angive ved bestemt ViEgt eller Maal».'^ Då 0rsteds monc:)grafi behandlade vittnesbeviset, tog han inte närmare ställning till indiciebevisets värde, men han gav detta bevis betydelse också mot ett fullt bevis med vittnen. Visserligen krävdes det av »Formodninger for det modsatte af hvad Vidnerne udsige», att sådana måste vara »af en betydelig Styrke, inden de kunnne udrette noget mod Vidnebeviset». Men eftersc')m det »uden Tvivl» kunde antas, »at et i Rettergang fyldestgjorende Beviis» kunde åstadkc')mmas genom»Sammenstodet af flere i hinanden indgribende Omstasncfigheder, somstaae i en meget sandsynlig Förbindelse med et vist Factum, saa maa og et saadant Beviis kunne veie op mod et fuldsta^ndigt Vidnebeviis».*^ Trots att 0rstcd i själva texten upprepade gånger betonade vikten av att låta domaren fritt få avgöra bevisens betydelse och omöjligheten av att ge exakta regler ombevisvärderingen i lag, var han ändå inte beredd att godkänna en helt fri bevisprövning. 1 en utförlig fotnot till framställningen av det fullständiga vittnesbeviset påpekade han än en gång, att »meget, saare meget, ... maa overlades til Dommerens Skjonsomhed, uden at kunne udmaales ved bestemte Regler», och att lagens alla bevisregler inte bara var, utan också efter sin natur måste vara mycket obestämda. Regeln om att två vittnens samstämmiga utOrsted, Eunomia IV (1822), s. 170. ■5 Orsted, Eunomia IV(1822), s. 389 f. Orsted, Eunomia IV(1822), s. 430 f. *7 Orsted, Eunomia IV (1822), s. 434 I. Omdenna del av Orsteds bevislära, se även Nellemann, Orsted, s. 130 ff. Orsted, Eunomia IV (1822), s. 488 t.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=