405 Medan man i Frankrike efter revolutionen närmast förde en politisk debatt om jurysystemets för- och nackdelar, och den fria bevisprövningen betraktades som en självklar del av jurysystemet, var debatten i Tyskland mera juridiskt betonad, och man behandlade ofta bevisreglerna utan att samtidigt ta ställning till domstolarnas sammansättning/ Carl August Tittmann och Karl von Grolman har betecknats somde sista mera betydande representanterna för den legala bevisteorin i tysk doktrin, men Grolman betonade samtidigt betydelsen av domarens personliga övertygelse/ Feuerbach och Karl von Zacharias pläderade för den negativa bevisteorin: man behövde legala regler för att vägleda domaren, eftersom inte alla kunskapskällor var lika tillförlitliga, men för en fällande dom krävdes det dessutom, att domaren var moraliskt övertygad om den anklagades skuld/ Savigny, som ursprungligen var för den legala bevisteorin, var på slutet av 1830-talet beredd att tillåta fri bevisprövning i de kollegiala domstolarna, då dessas kvalitet kraftigt hade förbättrats.'® Redan ciessa exempel från främst tysk doktrin visar, att det inte fanns någon absolut skillnad mellan legal bevisteori och fri bevisprövning, utan att man närmast kan tala om en glidande övergång mellan olika teorier. Det är därför också en fråga omterminologi, då man delar upp olika skribenter i anhängare av den legala bevisteorin respektive den fria bevisprövningen. I detta avsnitt har ställningstagandet till betydelsen av domarens personliga övertygelse fått vara avgörande. De, som har accepterat, att domaren måste följa lagens bevisregler, även om dessa ledde till ett resultat som stred mot hans personliga övertygelse, har betraktats som anhängare av den legala bevisprövningen, medan de, som ansett domarens personliga övertygelse i sista hand vara avgörande, har räknats som anhängare av den fria bevisprövningen, även omde ofta samtidigt var beredda att acceptera en t.o.m. mycket ingående vägledande lagstiftning omvärderingen av olika bevis." Denna grova indelning, somibland också användes av periodens författare (se nedan, Lindblad), torde kunna betraktas somacceptabel, eftersom det samtidigt närmare redogörs för olika författares ställningstaganden. 4.2. Den fria bevisprövningens frammarsch I nordisk cioktrin var 0rsted den förste att öppet ta ställning/ör den fria bevisprövningen, och han fördömde i kraftiga ordalag den legala bevisteorin i ett par artiklar redan år 1807 (se del I, s. 339 ff.). I en lång fotnot till nyutgåvan av arti- ^ Pihlajamäki, s. 115-117. ** Pihlajamäki, •&. 119. Pihlajamäki, s. 122. ■° Pihlajamäki, s. 115-117. " Redan Orsted framhöll, JA 13 (1807), s. 189 not att Filangieris negativa hevisteori sist och slutligen gav ett avgörande inflytande ,\t domarens subjektiva övertygelse.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=