24 tiva linjen och godtog kungens vetorätt i grundlagsfrågor i sitt av Stang infördrade betänkande från år 1881.*^° Omde finländska professorerna kan nämnas, att J. J. Nordström efter sin flyttning till Sverige var politiskt aktiv i starkt konserv'ativ anda och att även Palmén hörde till de konserv’ativa (fennomanerna). Gränsen mellan en reformvänlig konservatism och en moderat, främst ekonomisk liberalism, var ofta flytande, och Orsted kunde tala om »det liberalconservative Partie» i provinsialständerna.^' Trots allt var dock (national)- liberalismen det enda alternativet till konservatismen, medan vänsterliberala och radikala rättsvetenskapsmän också under denna peric^d var ett så gott som okänt fenomen: venstre hade i allmänhet intet att hämta i de etablerade juristernas krets. I Danmark hörde Algreen-Ussing, J. E. Larsen, A. F. Krieger, C. C. Hall och Hother Hage till nationalliberalerna, men den förstnämnde blev med tiden alltmera konserv^ativ, och Krieger, Hall och Hage anslöt sig i slutet av 1860-talet liksomde flesta nationalliberaler till hojre.^- I Norge var Peder Gaarder och Frederik Georg Lerche de enda rättsvetenskapligt aktiva juristerna med radikala sympatier.^^ I Sverige var juristen Johan Gabriel Richert (1784-1864) en av liberalismens främsta förkämpar, men han kan knappast betecknas som rättsvetenskapsmän. Bergfalk var liberal och korresponderacie regelbundet med Krieger.^"^ I Finland var professorn i straffrätt C. G. Ehrströmen liberal med skandinavistiska sympatier och hans kollega Axel Liljenstrand en anhängare av den ekonomiska liberalismen. 4. Publikationsverksamheten Publicerandet av rättsvetenskapliga skrifter kunde undantagsvis försvåras av politiska skäl med hjälp av förhandscensur och tryckfrihetsåtal, men i praktiken var de ekonomiska faktorerna avgörande: var det överhuvudtaget möjligt att hitta en förläggare, som vågade satsa på ett juridiskt arbete? I detta avsnitt behandlas först den politiska censuren, medan den än i våra dagar fortlevande akademiska censuren, som syftade till ett upprätthållande av doktorsavhandlingarnas vetenskapliga kvalitet, här lämnas åsido. 4.1. Censuren Inskränkningar i tryckfriheten var en levande realitet på sina håll i Norden ännu under 1800-talet. I Danmark hade förhandscensur återinförts år 1814 för Se närmareSandvik, Betenkningar frå Det juridiske fakultet omstatsrettslege emne. »Jus» og »politikk» i det norske statsliv, red. Eivind Smith, Oslo 1989, s. 47-67; här: s. 57 ff. 0rsted, Mit Liv, s. 111. Se för Norges del Seip II, s. 223 f. Tamm, Retsvidenskaben, s. 158 och 162; Anne-Lise Seip, s. 22 f. Se Seip I, s. 168. SeJorgensen, Krieger, s. 84.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=