397 Den empiriska grunden för Olivecronas argumentering utgjordes av en ingående statistik över antalet dödsdomar och avrättningar i Sverige åren 17491859 jämfört med brottmålsstatistiken. Han ansåg denna statistik visa »1. ... att antalet årligen verkställda dödsstraff \ allmänhet successive nedgått från ett mediumaf 47 omåret under 10 år till 7 omåret under lika lång tid; 2. att dödsstraffet kunnat för ganska många brott nr lagen helt borttagas, 3. att de qvalificerade dödsstraffen likaledes kunnat ur lagen utplånas; allt utan att något äfventyr för rättsordningens upprätthållande uppstått; 4. att då dödsstraffet alltså redan kunnat afskaffas för en mängd grofva brott, utan att antalet af dylika brott ökats, är största sannolikhet för antagandet, att med dödsstraffets afskaffande äfven för de öfriga brott, der strafflagen stadgat lifstids straff, en likartad påföljd kan väntas; 5. att, på sätt Justitie Statsministern i sina Embets-Berättelser ... yttrat, benägenheten för brott, särdeles de grofva brotten, aftagit i omvändt förhållande till en stigande folkmängd, ådagaläggande ett i allmänhet bättre sedligt tillstånd; 6. att, då antalet af dem, somtill dödsstraff blifvit dömde, menfått nåd, succéssive ökats i förhållande till de afrättades antal, måste verkan af straffhotet i lagen allt mer och merförlora i betydelse såsomafskräckningsmedel; 7. att, då dödsstraff i 1864 års Strafflag blott för dråp, begånget af lifstidsfånge, då icke mildrande omständigheter förekomma, är absolut stadgadt, men för alla andra brott allena alternativt, måste verkan af hotelsen omdödsstraff hafva blifvit ännu meraförsvagad; 8. att, då, efter lagreformen 1861, de afrättades antal nedgått till ett medium af blott 3 årligen och de lifdömdes antal likaledes i högst betydlig mån minskats, visar sig deraf, att den allmänna rättsordningen under dessa 4 år kunnat upprätthållas, oaktadt både afrättningar och dödsdomar blott utgjort en mindre del af det antal, somännu för 3 decennier tillbaka ansågs alldeles nödvändigt både för allmän säkerhet ochför rättvisans kraf; 9. att den hos domstolarne, sedan år 1861, märkbara motviljan att ådöma dödsstraff, der detta är alternatift med straffarbete på lifstid i lag stadgadt, synes utvisa en hos domare-corpsen existerande opinion, att dödsstraffet kan af nämnde straffmedel fullt ersättas; 10. att de från dödsstraffet årligen benådades antal i förhållande till de afrättades varit så stort somomkring 9 till 1, stundomsom 11 till [bör vara: av] 12, är deraf klart att samhället redan eger andra straffmedel, hvilka i 9 fall af 10, eller 11 fall af 12, kunnat ersätta dödsstraffet och göra dess användning öfverflödig; samt 11. att då dödsstraffet i 9 fall bland 10, eller 11 fall af 12, redan kunnat ersättas af straffarbete på lifstid eller på vissa kr, förefinnes också den största sannolikhet för antagandet, att dödsstraffet skulle, utan olägenhet för den allmänna rättsordningen, kunna helt och hållet upphäfvas och ersättas af nämnde straffarter.»'^^ Detta långa citat visar, att Olivecrona helt byggde sitt avvisande av döds straffets nödvändighet på empirisk grund. Olivecrona, s. 101 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=