395 kra:ver D0dsstraffen, og at Livets Ber0velse som Straf endog er mod Retfa:rdigheden, fordi den er den jordiske Personligheds Tilintetgjorelse». Genomatt tillintetgöra en förbrytare hävdade staten inte »sit herredomme over Personen, og Tilintetgjorelsen er heller ikke en Opfordring til Forbedring». Det största onda, som man fick tillgripa »for de tvende Forbrydelser, i hvilke Oproret mod Loven culminerer» (nämligen »Statsförräderi» och »Mord uden formildende Omsta:ndigheder») var »livsvarigt Frihedstab». Medan Bornemann på grund av temat för sina föreläsningar endast behandlade problematikens filosofiska sida, avvisade den svenske motståndaren till dödsstraffet C. A. S. Ridderstad uttryckligen alla empiriska argument. »Det somär rätt är evigt rätt, det orätta måste alltid förkastas...». Frågan omdödsstraffets berättigande kunde därför aldrig »neddragas till en blott tidsfråga», och man måste därför »frånkänna den argumentation, som stödjer sig på ’brottsmålsannalernas vittnesbörd’ eller på ’folkets rättsliga medvetande’ all hållbarhet», även om författaren sade sig inse, att sådana argument snarare stödde hans åsikt än hans motståndares.Ridderstad ville å andra sidan göra rent hus med »alla dessa gengående straffåsigter, hvilkas ihålighet så ofta blifvit ådagalagd, omnödvärn och straffhot och vedergällning, alla dessa gamla sofismer, som i tid och otid föras till torgs».Han ansåg själv, att dödsstraffet inte kunde försvaras, om man hade »en riktig uppfattning af samhället och individen samt deras rättsliga förhållande till hvarannan».^® De mänskliga rättigheterna tycks i sista hand ha varit ett hinder för dödsstraffet: »...ingen grad af brc')ttslighet kan berättiga till den slutsats, att brottslingen är i fullkomlig afsaknad af de moraliska och intelektuella förmögenheter, som ... måste af samhållet respekteras».*^’ 77 För de övriga motståndarna till dödsstraffet, Nyholm, Lagus och Ohvecrona, saknade de olika straffteorierna större betydelse. Man refererade dock för fullständighetens skull dessa och undersökte straffets egentliga ändamål,*^- trots att Nyholmöppet konstaterade, att »det i sig selv vistnok interessante, men paa cien anden Side uendelige og omtvistelige Sporgsmaal omStrafferettens Grund og dens Forhold til Menneskets Personlighed og Frihed» hade »en blot forbigaaende Betydning» för ställningstagandena till dödsstraffet och att en analys endast kunde övertyga dem, »hvis Anskuelser om hine Sporgsmaal stemme Bornemann I, s. 423 t. Fallesen citerade i riksdagen (s. 3) Bornemanns åsikt omdödsstraffets orättfärdighet. Även A. C. Larsen byggde sitt motstånd i första hand på en analys av straffets begrepp, genomvilken han vdle visa, att dödsstraffet inte var ideellt berättigat; se NaumT2 (1865), s. 92 ff. Ridderstad, s. 3. Se även Bergman, s. 87. Ridderstad, s. 9. Ridderstad, s. 14. Ridderstad, s. 12. Nyholm, s. 18-27; Knut Lagus, s. 1-16; Ohvecrona, s. 41-45.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=