388 var rättmätigt.^^ 0rsted kritiserades vidare för att han inte försökte motivera dödsstraffets nödvändighet, utan endast betraktade detta straff »somet tjenligt Middel» för rättsordningens upprätthållanded® Sverdrup ansåg också, att 0rsted hade gjort sig skyldig till en allvarlig inkonsekvens genompåståendet, att förbrytaren hade förlorat sina allmänna mänskliga rättigheter. Enligt Sverdrups ’modernare’ definition var det logiskt omöjligt att tänka sig en människa utan allmänna mänskliga rättigheter, »thi de menneskelige Rettigheder ere netop de, der tilkomme Mennesket som Menneske, og som altsaa ligesaalidet kunne borttxnkes fra Mennesket, somvi kunne ta:nke os Mennesket uden dog at ta:nke os det».'^' I debattens första skede fram till slutet av 1840-talet är det svårt att hitta jurister eller andra ämbetsmän, som var beredda av helt avskaffa dödsstraffet. Sverdrup var ju teolog, och dödsstraffets prominentaste motståndare i Norden var kronprins Oscar. Till dödsstraffets anhängare hörde bl.a. Algreen-Ussing och Casse i Danmark, Lasson i Norge och Löwenhielm, Sparre, Naumann och Humbla i Sverige. Den ende jurist, som krävde dödsstraffets avskaffande, var dansken H. P. Giessing, och inte heller han kan räknas somen principiell motståndare till dödsstraffet, då han accepterade som en möjlighet, att »Dodsstraffes Execution i visse, meget atroce Tilf^lde bliver nodvendig for den offentlige Sikkerhed».'^® Algreen-Ussing byggde sitt korta försvar för dödsstraffets rättmätighet och nödvändighet helt på Feuerbachs och 0rsteds teorier.Utgivaren av den danska »Nyt juridisk Tidskrift» A. L. Casse nämnde i sitt försvar för dödsstraffet inte 0rsted, men hans åsikter överensstämde i hög grad med 0rsteds, t.o.m. också då det gällde en utbredd användning av detta straff. Också i detta fall försvarades dödsstraffet i samband med kritiken av en utländsk skrift, tysken Heinricis »Ueber die Unzulänglichkeit eines einfachen Strafrechtsprincips» (1841). Casse ansåg, att Heinrici hade haft helt fel då han ansett det vara orättfärdigt att belägga våldtäkt, rån och mordbrand med dödsstraff, då någon mistat livet, och att den danska (av 0rsted utarbetade) lagen »vel med god Crund er gaaet et betydeligt Skridt videre» och utsatt dödsstraff också för rån med grov misshandel och mordbrand, då livsfara uppstått. Däremot kunde han nog acceptera Heinricis åsikt, att ett i lagen stadgat dödsstraff också borde fullbordas utan nåd, medan dödsstraff inte Sverdrup, s. 40 f. 0rsted hade förkastat den absoluta straffteorin i Eunomia II, s. 3 ff., samtidigt somhan även kritiserade Feuerbachs lära. Sverdrup, s. 93 ff. Sverdrup, s. 103 f. ■*- Giessing, s. 79. Algreen-Ussing I, s. 95.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=