386 sammans med avskräcknmgen Feuerbachs lära om allmänpreventionen, den avskräckande verkan av det i lagen uttalade straffhotet; detta fastän han i ett tidigare skede hade skarpt kritiserat den i Feuerbachs teori som en väsentlig del ingående läran om nulla poena sine lege (del I, s. 333 ff.). Verkställandet av straffet var bara en bekräftelse av lagens regel. Fullbordandet hade i sig inte något »sa;rskildt positivt 0iemed», den var »en logisk og juridisk nodvendig Folge af Straffelovens Tilva:relse i Förbindelse med dens Overtra^delse». För 0rsted var läran omstraffhotets allmänpreventiva verkan »saa aldeles grundet i den menneskelige Natur, at man maa undre sig over, hvorledes denne simple Sandhed saa ofte miskjendes af nyere Criniinalister, der egentligen vel isa:r forarge sig over dens Simpelhed».För 0rsted var det också ett axiom»grundet i den menneskelige Natur», att hotet om dödsstraff hade den mest avskräckande verkan.-^ 0rsted var beredd att förorda avskaffandet av dödsstraffet endast i det fall, att »Folkemeningen» en gång skulle »tage den Vending, at den fordomte enhver Dodsstraf», och också detta medgivande försåg han med det tillägget, att då »vilde maaskee Erfaring snart vise, at Retfserdigheden derved havde tabt en i visse Tilfa^lde nodvendig Stötte, og Meningen vilde da igjen fordre Straffens Indforelse».^° Denna hänvisning i den historiska skolans anda till folkets rättsövertygelse somrättesnöre för lagstiftaren framfördes knappast på fullt allvar, och i själva verket gjorde sig 0rsted skyldig till en viss inkonsekvens. Han ansåg det t.ex. farligt att avskaffa dödsstraffet för mord, eftersom det var »en vistnok ved Erfaring tilstr^ekkeligen bekra:ftet Sandhed, at efterhaanden, som Straffesystemet formildes, bliver og den almindelige Stemning mildere i at betragte Forbrydelsen...».^’ Han riktade också en ganska öppen kritik mot det i Danmark sedan slutet av 1700-talet »successivt formildede System for Tvveriers Afstraffelse [som] ogsaa Tid efter anden har fort et mindre Strengt Folkebegreb med sig» och beklagade, att man avskaffat dödsstraffet för stöld, vilket ändå givit »Ejendomsretten en tryggere Beskjermelse», samtidigt som han erkände, »at Lovgiveren efterhaanden formildede Straffe, som ikke la;ngere fandt Stötte i den offentlige Mening» och medgav, »at Straffeloven, ved at skille sig fra Meningen, maatte taabe sin praetiske Virksomhed».^- Man kan nog våga påståendet, att 0rsted sist och slutligen inte tillmätte den offentliga meningen någon större betydelse, då det var frågan omdödsstraffets avskaffande. Då 0rsted t.o.m. beklagade avskaffandet av dödsstraff för stöld, är det naturligt, att hans förteckning över de brott, som borde bestraffas med dödsOrsted,]i: 15,1 (1828), s. 174 ff. -’9 Orsted,]! 15,1 (1828), s. 191 ff. 33 Orsted,YT 15,1 (1828), s. 182. 3> 0?W,JT 15,1 (1828), s. 190. 33 Orsted,]T 15,1 (1828), s. 197 f. Bachke använde (UfL IX, 1869, s. 1) hl.a. 0rsteds åsikt dödsstraff för stöld som exempel på, hur »lidet Meningerne i denne Sag vare fremskredne i den juridiske Rigorismes Leir». OmOrsteds stränga syn på stöldbrottet, se även Waaben, s. 68 ff. om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=