385 den av den av honomvalda recensionsformen, och redan Sverdrup framhöll, att Lucas’ skrift bara var en anledning för 0rsted att ta upp frågan och att 0rsteds avhandling därför kunde betecknas som en helt självständig undersökning.-- Lucas motiverade dödsstraffets orättfärdighet med till största delen teologiska argument, vilka, lika litet som0rsteds motargument, här behöver refereras. Det kan dock nämnas, att 0rsted krävde en viss kvalitet i argumenteringen. Då Lucas påstod, att staten genom att avliva en mördare gjorde sig skyldig till en värre synd än mördaren själv, eftersom mördaren dödat en oskyldig, men staten tog livet av en med blodskuld besmittad förbrytare, som kanske hamnade i evig förtappelse, så kunde 0rsted med fog tala om föreningen av »Philantropiens Svsermerier med Bigotteriets» och beklaga, att en del författare ansåg det berättigat att försvara sin egen sanning med hurudana argument som helst.0rsted var dock inte helt främmande för religiösa och etiska argument av tvivelaktig kvalitet, och då Lucas påstod, att förbrytaren genom sitt brott inte kunde anses ha fritagit staten från den gudomliga lagens förbud mot mord, avfärdade 0rsted detta med att staten visst hade rätt av avliva en brottsling, därför att denne genomsitt brott hade »tabt sine almindelige menneskelige Rettigheder», och han tilläde, att dödsstraffets rättsgrund kunde sökas »i den selvsamme guddommelige Lov, der forbyder Mord, eller hvilkensomhelst anden Ugjerning det er, (kurs. här) hvorfor den Skyldige maa bode med Livet».Detta argument kunde tolkas somett antagande att det fanns en gudomlig katalog över brott, somkrävde dödsstraff. Då det var fråga om bättringstanken medgav 0rsted, att påståendet om att dödsstraffet omöjliggjorde förbrytarens »moralske Forbedring» var den tyngst vägande invändningen mot dödsstraffet. Han kvitterade dock bättringstanken med att det räckte med den »Omhue, der i de christelige Stater vises for de til Doden domte Misdxderes moralsk-religieuse Förberedelse».-^ 0rsted ställde sig också överhuvudtaget tvivlande, då det gällde bättringstanken, och han hade mycket realistiska föreställningar om fängelsestraffets förbättrande inverkan. En fånges bättring var ofta endast »en Maske» för att återfå friheten, »Angeren vil let lade sig hykle», och det fanns »vistnok meget Blendvarrk i de Forhaabninger», somLucas gjorde sig omfängelsestraffets positiva inverkan.-^ Dödsstraffets berättigande eller nödvändighet kunde dock inte motiveras med samhällets säkerhet,-^ utan för 0rsted var det avgörande argumentet till- -- Sverdrup, s. 55 t. 0rsted,yT 15,1 (1828), s. 152 och not . Qrsted .ingrep (JT 14, 2, 1828, s. 88) även Livingston för dennes »Ivst til at sammendvnge alt det Onde, der kunde siges om Dodsstraffe, saa lidet det end indbi-rdes kan bestaae». -•» 0rsted,]T 15,1 (1828), s. 148 f. -5 0rstcd,]T 15,1 (1828), s. 151. 0rsted, JT 15,1 (1828), s. 234 f. och 237. OmOrsteds skepsis beträffande förbättringsprincipen och penitentiärsystemet, se även Goos, Orsted I, s. 418, Goos, Orsted II, s. 320 ff. Orsted, ]T 15,1 (1828), s. 144.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=