384 0rsted var utan vidare den mest prominenta anhängaren av dödsstraffet bland de nordiska juristerna, och debatten fram till 1840-talet fördes så att säga på hans villkor. En av de utförligaste skrifterna i frågan, den norske teologen W. B. F. P. Sverdrups »Dödsstraffens Uretm^essighed viist og Conferentsraad A. S. Orsteds Grunde for dens Retma:ssighed prövede» (1836) var redan enligt bokens titel en uppgörelse med 0rsteds åsikter. 0rsted hade i sina talrika skrifter aldrig stuckit under stol med att han motsatte sig avskaffandet av dödsstraffet (del I, s. 323), och hans sista, utförliga ställningstaganden till frågan komut i ett par av de av honompublicerade sista numren av »Juridisk Tidsskrift» år 1828, en anmälan av en artikel i sjätte bandet av »Neues Archiv des Criminalrechts» (JT 14,2, s. 77-91),'^ och »OmDodsstraffes Retfa;rdighed og Hensigtsma^ssighed. (I Anledning af et ma;rkeligt nyt Skrift over denne Gjenstand)» (JT 15,1, s. 101-253 och JT 15,2, s. 1-45). Också den omfattande avhandlingen av 0rsted i JT 15,1—2 hade formen av en utdragen recension av en annan författares bok; i detta fall den franske advokaten Charles Lucas’ prisbelönta skrift mot dödsstraffet »Du systéme pénal et du systéme repressif en général, de la peine de mort en particulier» (1827). I inledningen talade 0rsted omkampen mot dödsstraffet somett 1700talsfenomen, somvid sekelskiftet hade avstannat genom att man hade blivit i stort sett överens om att dödsstraffet inte helt kunde avskaffas.'"^ Den ånyo uppblossande kampen fördes enligt 0rsted under delvis olika tecken. Medan 1700-talsförfattarna med Beccaria i spetsen inte helt obetingat hade motsatt sig dödsstraffet, utan hade varit beredda att godkänna sådana i undantagsfall för att trygga statens säkerhet, och dessutomendast hade velat ersätta dödsstraffet med hårt livstidsstraff, förkastade nyare författare helt dödsstraffet utan förbehåll och ansåg dessutom att inte livstids, utan endast tidsbundet, frihetsstraff kunde sättas i stället. För 0rsted var en »Förnyelse af de ^Idre Kampe hverken uventet eller afskra^kkende», och han kunde i den nya debatten »finde tydelige Spoer til den menneskelige Aands fremskridende Udvikling».*'^ 0rsteds recensionsavhandling är redan till sin disposition något ojämn. Han började med att utan kommentarer referera den första delen om dödsstraffets orättfärdighet i Lucas’ bok, för att först därefter gå över till att bemöta den franske motståndarens argument.I fortsättningen visade 0rsted inte samma återhållsamhet, utan han kritiserade fortgående Lucas’ åsikter. Mitt i texten fanns också ett avsnitt om »de Forbrydelser, der retteligen kunne gjores til Gjenstande for Dodsstraf», trots att »hiin franske Forfatter ei hertil egentligen giver nogen Anledning».-' Man kan alltså säga, att 0rsteds avhandling inte var bunDenna recension saknas för övrigt i förteckningen över 0rsteds samlade skrifter; se 0rsted 1779-1979, s. 187 '8 0me^f,JT 15,1 (1828), s. 101. 0rsted,]i: 15,1 (1828), s. 102 ff. Orsfccf, JT 15,1 (1828), s. 109-127 och 127-157. 0rsted,]i: 15,1 (1828), s. 199-202.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=