381 ett ofrånkomligt rättvisekrav, en rättvis vedergällning, som inte fick besudlas av några överväganden om straffets ändamålsenlighet. Anhängarna av olika relativa teorier försökte komma framtill det verkliga ändamålet med bestraffning; detta ändamål kunde vara t.ex. avskräckning, allmän- eller specialprevention eller brottslingens förbättrande. Bland dessa teorier kan man framhålla Feuerbachs allmänpreventiva straffteori. Strafflagarnas stadganden utgjorde ett hot, en psykologisk avskräckning, och det i lagarna angivna straffets fullbordande var behövligt endast för att visa, att lagens stadgande inte var ett tomt hot (se del I, s. 327). Bättringsteorin med dess olika schatteringar kom dock på modet på 1800-talet, och alla planerade eller förverkligade fängelsereformer byggde på denna teori. Trots den principiellt skarpa gränsen mellan den absoluta teorin och olika relativa teorier förekom det i praktiken försök att förena de olika ståndpunkterna. Den absoluta teorin gav föga vägledning vid ett förnyande av strafflagstiftningen,^ och anhängare av denna teori kunde därför också tala om t.ex. bättringens betydelse, samtidigt som de kritiserade de relativa teorierna för betraktandet av bättringen somstraffets uteslutande ändamål. ... och dödsstraffet i synnerhet Den nya inställningen i nordisk doktrin till dödsstraffets berättigande hade i början kommit till synes därigenom, att frågan överhuvudtaget togs upp till debatt i slutet av 1700-talet (del I, s. 319 ff.). Dödsstraffet var ännu under hela 1800-talet en realitet i de nordiska länderna med undantag av Finland, och frågan om detta straffs avskaffande dryftades av såväl jurister som lekmän. Trots att debatten i den juridiska litteraturen fortgick under hela perioden med varierande intensitet, kan man dock skilja mellan två skeden. Under det första skedet från och med 1820-talet hade debatten en delvis teologisk prägel, och man försökte dessutom också bevisa dödsstraffets rättmätighet och nödvändighet med hjälp av någon av de existerande straffteorierna. Debatten nådde en ny höjdpunkt på 1860-talet i samband med att man utfärdade nya strafflagar i Sverige och Danmark. Denna senare debatt var mera empiriskt betonad och byggde i Mittermaiers anda i hög grad på brottmålsstatistik; dennes berömda »Uber die Todesstrafe» hade utkommit så sent somår 1862. En av 1860-talets debattörer, dansken P. Schjorring hänvisade till de »mangfoldige Tankera:kker», uppställda av »de tydskeJurister og Filosofer, som i en tidligere Tid have anvendt al deres Skarpsindigheder paa saadanne Bevisforelser saavel for 3.2. ^ Hnmbla konstaterade (s. 5) om anhängarna av de absoluta straffrättsteorierna, att »de vanligen om dessa ämnen resonnera så in abstraeto, att deras yttranden inte kunna tjena lagstiftaren till ledning i frågan omdet sätt, hvarpå bestämmelserna ombrott och straff i lagboken böra disponeras». ■* Se t.ex. Naumann, Straffrättstheorien, s. 30 f. och NaumT 5 (1868), s. 565 not 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=