377 benämningen Dominiumutile, såsom särskilda sakrättigheter och deremot ... Dominiumdirectumsåsomverklig ehuru inskränkt Äganderätt». Denna åsikt var enligt Schrevelius »långt mera conseqvent», då det inte fanns någon »väsendtlig skilnad» mellan de rättigheter, för vilka man använt benämningen dominiumutile, och andra begränsade sakrättigheter. Boströmtalade omdominiumplenum och minusplenum, men däremot inte om dominium directum och utile.Olivecronas sakrättsliga konservatism sträckte sig också till accepterandet av läran omdelat dominium. Trots äganderättens inskränkningar i samhället ansågs dock »privat eganderätt vara ett dominiumplenum, men ett minus plenum då sjelfva proprietas kvarstår hos egaren, men en annan person eger, ss. en sakrätt uti egendomen, rättigheten att besitta 1. få afkomsten, ss. vid inteckningar af nyttj. rätt, kronobergsmanshemman, sämje o. stadge- (stubbe- eller röjserätts)- hemman, der kronan anses ega en del af dominium, neml. ett dom. plenum (äfven kalladt dominiumdirectum), men jordinnehafvaren ett dominiumminus plenum(äfven kalladt d. utile)». 156 158 Bruket av terminologin är ovanligt i nordisk doktrin, och förvirringen ökas av, att Olivecrona här tycktes anse hela proprieteten stanna hos innehavaren av dominium directum, medan förteckningen över delrättigheter innehöll möjligheten att dela äganderätten just genom en överlåtelse av en del av sakens (juridiska) substans. Rättigheten att disponera över sakens substans delades nämligen i jus disponendi de substantia rei och jus disponendi de dominio rei med underavdelningarna b. jus alienandi dominium, bb. jus alienandi partem dominii, aa. jus dividendi dominium-, »rättigheten att upplösa eganderätten så, att hvardera af 2ne personer får hvar sin del af dominium, men ingen fullständig eganderätt, t.ex. vid frälseskatteränta».*^^ Längre kunde man knappast komma från tanken på äganderättens totalitet och odelbarhet. I Norge fanns det ingen orsak att använda läran om den delade äganderätten, men Stang talade dels omoinskränkt och inskränkt äganderätt, t.ex. då äganderätten begränsades av ett servitut, dels om»fuldkommen (dominium plenum)» och »ufuldkommen (minus plenum)» äganderätt. Den sistnämnda var ett specialfall av inskränkt äganderätt och förekom, då »de Rettigheder, der mangle» ägaren, »kunne ansees som v^sentlige Bestanddele i Eiendomsbegrebet». Brandt däremot inte ens nämnde läran om den delade äganderätten, som han endast indirekt tog avstånd från. Även om en bruksrättighet hade »Tingens Schrevelius II, s. 19 f. Om Schrevelius’ framställning, se även Paastos utförliga analys, s. 362 ff. Boström, s. 11. Olivecrona 1,1, s. 23. Olivecrona I,l s. 20 f. Stang, RetsLrre, s. 74 ff. 160 158 160
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=