375 Enligt Larsen kallades den »Overeier», somhade »forbeholdt sig visse Afgifter og andre Fordele af Tingen i Förbindelse med Tilsynsret med dens Benyttelse og andre lignende Rettigheder, der Séette den Anden i et vist Afhxngighedsforhold til ham, og Undereier kaldes den, der paa disse Betingelser har den almindelige Brugs- og Benyttelsesret samt de ovrige Proprietetsrettigheder over Tingen». Ett exempel var förhållandet mellan »Herlighedseieren og Selveierbonden» enligt DL 3-12.*'*^ Senare utvidgade Larsen av politiska skäl begreppet till att omfatta även jordlegoavtal, så att legotagarens rätt till tvångsinlösen kunde motiveras med att denne hade en medäganderätt till gården. Ännu för Gramvar läran omden delade äganderätten en realitet, somäven hade fått sitt uttryck i dansk lagstiftning. Man kunde enligt författaren tala om »en Deling af Eiendomsretten og skjxdner med en fra Middelalderen stammende Terminologie mellem Overeiendom {dominium directum) og Undereiendom{dominiumutile)». Gramupprepade ordagrant Larsens definitioner på »Overeier» och »Undereier».''*'^ Grambehandlade i korthet den delade äganderättens historia. Romersk rätt kände inte till någon delning av äganderätten, och läran hade utvecklats i »den nordiske og germanske Ret», i synnerhet genomlänsförhållandet, och trots att det var fråga omett rättsinstitut, somhörde till förmögenhetsrätten, kunde det »dog vxsentlig begrundes og bestemmes ved et personligt Forhold mellem de Paagjxddende». Enligt Gram kunde man inte reducera rättsinstitutet till »en blot Eiendomsret med en ius in re» utan att åsidosätta »dets inderste Princip», och det vore också fel att betrakta dominium directum som »en blot politisk Hoihedsret» på grund av dess många privat- och förmögenhetsrättsliga verkningar. Exempel i dansk rätt på att »et personligt Forhold saaledes som et va:sentligt Moment gjennemtra:nger Eiendomsforholdet» fanns i länsprivilegierna från år 1671 och i DL 3-12. Om däremot ett personligt förhållande saknades, och det bara rörde sig om en viss egendoms ständiga avgiftsplikt, var det »upaatvivlelig mindre passenefe at tale om en egentlig Deling af Eiendomsretten». I ett sådant fall var förhållandet »egentlig ikke Andet end en ufuldstarndig Eiendomsret, der er analog med den, somfinder Sted, naar en Servitut for beständig er lagt paa en Eiendom».'‘’° Ännu Dahlerup och Sehjorring använde begreppen »ufuldkommen Eier eller Undereier» och »Afgiftseier, Herlighedseier eller Overeier» för att beteckna det förhållande, då legotagaren även hade rätt att föryttra eller pantsätta sin rätt till fastigheten. Författarna ansåg dock, att denna konstruktion förut148 Larscn //,/, s. 267 t. ScJorgensen, 0rsted, s. 280. GramI, s. 67 f. GramI, s. 68 not 1. 147 14S
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=