374 Stadgandena i Preussens Allgemeines Landrecht (1794) och Österrikes ABGB (1811) byggde ännu på läran om den delade äganderättend^*^ Landreformerna och bondefrigörelserna i början av 1800-talet ledde dock till, att läran förlorade sitt främsta tillämpningsområde. Thibaut gav läran den teoretiska dödsstöten redan i den andra delen av »Versuche tiber einzelne Theile der Theorie des Rechts» (1801) genom att upprepa det gamla påståendet, att läran saknade grund i romersk rätt, men i synnerhet genomatt påvisa de varierande definitionerna och tillämpningsområdena för dominium utile, vars begrepp han särskilt sköt sig in på.’‘*° Thibaut visade, att begreppet i sin allmännast använda betvdelse byggde på glossatorernas feltolkning av källorna, och han ville också avskaffa själva benämningen, då den var missvisande.’"^* 0rsted angav som exempel på .delad äganderätt s.k. »arvefa:ste» i det fall att legotagaren var berättigad att föryttra och pantsätta fastigheten; också lagstiftningen betraktade vid sådana tillfällen legotagaren som »Eiendomsmand».'"*- Det bör märkas, att 0rsted i en fotnot konstaterade, att legogivaren, »som i Systemerne hedder Overeier {dominus directus), ... i Lov- og Forretningssproget» inte betraktades somdelaktig i egendomen, men att han i två förordningar från år 1802 och 1818 omtalades som »Afgiftseier».*"*^ Hurtigkarls definitioner av bl.a. »Over- og Undereiendom» var de vanliga i danska framställningar av både naturrätten och positiv rätt, men 0rsted ansåg terminologin »i sig selv lidet passende», då den byggde på den romerska indelningen i actio utilis och directa. Han påpekade också, att man »i na;sten alle tydske Systemer» i motsats till i Hurtigkarls bok ansåg, att vid delat dominium hela proprieteten tillkom överägaren, ett påstående som jämfört med Thibauts analys av definitionerna i tysk doktrin är föga berättigat. *■*■* 0rsted betraktade inte indelningen som viktig. Redan Ollgaard har påpekat, att 0rsted ansåg frågan, om innehavet av ett stamhus eller en avgiftspliktig fastighet kunde betecknas som en fullständig eller en ofullständig äganderätt, vara en »Ordstrid». Bang nämnde i förbigående »de Forviklinger, somflere Nyere, ved deres - ei Romerrettens - begreber omdominiaplena og minusplena, utilia og directa og desk, have fremkaldt», men tog inte ställning till dessa begrepps behövlighet i dansk rätt.*"*^ HRGI, sp. 893 (H.-R. Hagemann). Se Thibaut, s. 67 ff. Omutvecklingen i tysk rättsvetenskap, se också Paasto, s. 359 ff. '•** Thibaut, s. 88 ff. 0rsted, Haandbog III, s. 509. Orsted, Haandbog III, s. 509 not 0rstcd, Haandbog III, s. 513 och not jfr Thibaut, s. 70 f. Se även Tamm, Lovkyndighed, s. 127 f. med hänvisning till Orsteds kritik i supplementet (III, s. 189) av Norregaards definition. I"*-"’ 0llgaard, s. 161. Se 0rsted, Haandbog IV, s. 55 f. och 196. Bang,]T 17 (1831), s. 34. 140
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=