370 vanliga auktoriteter Savigny och 0rsted. Schrevelius började sin framställning med påpekandet, att äganderätten uppfattades i olika betydelser. Han nämnde också den gängse definitionen, »rättigheten, att efter behag och med andras uteslutande disponera öfver ett kroppsligt ting», men betecknade denna betydelse som »blott ideell», eftersomäganderätten i verkligheten alltid var underkastad flera eller färre inskränkningar.^'^ Schrevelius vände sig också mot vanan att bestämma äganderättsbegreppet genomatt upplösa det i »sina förmenta beståndsdelar», vanligen proprieteten, jus utendi ochjusfruendi: »Men att sålunda vilja bestämma begreppet om äganderätt genom ett uppräknande af de särskilda rättigheter som deruti innefattas är svårligen möjligt och dessutomicke ändamålsenligt; svårligen möjligt, emedan i sjelfva verket äganderätten innefattar uti sig alla tänkbara rättigheter med afseende på ett ting; icke ändamålsenligt, emedan äganderätten innefattar alla dessa rättigheter tillsamrnaritagna.y- 120 Indelningen av äganderättens beståndsdelar var enligt Schrevelius inte heller logisk, då proprieteten i själva verket var »icke annat än sjelfva äganderätten», och den som hade proprieteten, påstods ha dominium plenum, medan jus utendi ochjusfruendi var »icke väsendtliga». Schrevelius ansåg det riktigare »i theoretiskt hänseende» att säga »att äganderätten består af tvenne beståndsdelar, en positif till följe hvaraf ägaren kan efter behag inverka på tinget, bruka det, förändra det, förstöra det o.s.v. och en negatif till följe hvaraf han kan påstå, att hvar och en annan helt och hållet afhåller sig från allt inverkande på tinget; men i praktiskt hänseende lär äfven denna Distinction icke vara af serdeles nytta.»'-’ Endast påpekandet, att indelningen av äganderätten var ologisk, eftersomproprieteten egentligen var ett synonymtill äganderätten, kan vara ett direkt lån av 0rsted. Frågan om det var den positiva eller den negativa beståndsdelen, somutgjorde äganderättens väsentliga sida, fortsatte att debatteras i tysk doktrin till slutet av 1800-talet.'-- Boström talade år 1859 om äganderättens positiva och negativa moment, men han räknade upp det positiva momentets innehåll: ius possidendi, utendi och disponendiM^ Olivecronas föreläsningar i sakrätt från början av 1860-talet tar återigen upp de traditionella föreställningarna om äganderättens begrepp och delrättigheter. Enligt Olivecrona var äganderätten »en persons rätt att, med uteslutande av alla andra fritt förfoga över en sak efter sina afsigter, eller Schrevelius II, s. 10. Schrevelius II, s. 11. Schrevelius II, s. \\. Se Björne, Nordischc, s. 254 f. med litteraturuppgifter. Boström, s. 10.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=