368 ursprungliga begreppet, medan en sådan privategendom inte mera förekom i verkligheten. Redan tidigt hade äganderätten till fast egendom underkastats inskränkningar med hänsyn till familjen, och det var »i den nyere Tid navnlig Hensynet til det Heles Vel, der gjor sig gjeldende, og gjennem Lovgivningen undergiver den private Eiendomsret betydelige Indskrzenkninger». Eftersom enligt »Eiendomsrettens Va;sen» saken i sin helhet var »undergiven den berettigedes Herredemme», var det »ikke gjorligt, men heller ikke af nogen praktisk Nytteat opregne alle de enkelte Befoielser, somindeholdes i Eiendomsretten»; Gramräknade därför upp de traditionella delrättigheterna endast som»de vigtigste».^°^ Också Scheel definierade äganderätten som »en almindelig og udelukkende Raadighed over en Ting», men den kortfattade framställningen nämnde inte äganderättens delrättigheter. I dansk doktrin gick man över till ett nytt äganderättsbegrepp först från och med 1870-talet. Aagesen ansåg år 1872, att definitionen av äganderätten som »den fuldstxndige, udelukkende Raadighed over en legemlig Ting» inte var korrekt, eftersom det inte existerade någon rättsordning, som garanterade en person en sådan rättighet. Hänsynen till »hvad det okonomiske Samfunds Tarv krxver» var överallt källan till talrika rättsregler, sominskränkte ägarens befogenheter.Äganderätten skilde sig från de begränsade sakrättigheterna därigenom, »at naar en tidligere bestaaende Indskrarnkning opha^ves eller begra^ndses i sit Omfång, udvides umiddelbart Ejerens Raadighed paa en aldeles tilsvarende Maade»; detta brukade man kalla »Ejendomsrettens Elastic!- tet».* 10 Aven Carl Torp tog i sin »Dansk Tingsret» (1892) avstånd från äldre författare, med vilka han avsåg Larsen, Gram och Scheel, men också nyare tyska författare såsom Windscheid. Liksom Aagesen förkastade Torp den traditionella definitionen av äganderätten som »den fuldsta^ndige og udelukkende Rettighed over en legemlig Ting», eftersom äganderätten varken var en fullständig rättighet att råda över saken, då denna rätt alltid inskränktes genom lag, eller innehöll ett absolut rättsskydd (godtrosförvärv).'" Man måste helt avstå från en uppräkning av äganderättens delrättigheter, då en sådan inte angav, »hvad der aktuelt maa hore med til Ejendomsretten, men kun dens potentielle Indhold», och uppräkningen kunde dessutom aldrig vara uttömmande."- 108 Även i den svenska rättsvetenskapliga litteraturen levde den äldre läran ganska länge kvar. Bring definierade äganderätten som »en rättighet till ett bestämdt Gram/, s. 66 f. Scheel II, s. 3. Aageserj, Bema:rkninger, s. 1. Aagesen, Bemserkninger, s. 3. ''' Torp, s. 118 f. Toip, s. 121. 109
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=