367 till en ny lära. Enligt 0rsted var det »ingen logisk noiagtig Talebrug», när man påstod, att proprieteten var en del av äganderätten, och samtidigt ansåg, att den somhade proprieteten, hade en fullständig äganderätt. Den sistnämnda åsikten visade tydligt, »at Eiendomsret og Proprietet betragtes someensbetydende, og at den saakaldte Brugs- og Frugtsret ingen va^sentlig Bestanddeel af Eiendomsretten udgjor». Det var dessutommycket svårt att ge ett fast och klart begrepp om de olika rättigheterna. En »Eiendomsret i Ordets fuldeste eller ideale Betydning» var för handen endast, då en »Persons udelukkende Raadighed» över en viss sak »var aldeles ubegramdset eller dog ikke underkastet anden Indskra;nkning, end ikke umiddelbart at maatte Bruges til andres Forurettelse». Detta var dock en rent teoretisk möjlighet: »Men i ethvert Borgersamfund (og udenfor samme kan dog ingen Eiendomsret finde Sted) er al Eiendom begra^ndset ved den Ret, Staten gjennem Loven og Regjeringen udover til det almindelige Bedste». Om det dock inte existerade andra än sådana inskränkningar, betraktade man »ligefuldt Eiendommen somuindskra:nket».*°^ Orsted tog alltså ett, men endast ett, steg mot att förkasta den gamla föreställningen om äganderätten som en summa delrättigheter, medan han utan reservationer tog avstånd från tanken på äganderättens naturrättsliga fundament. Med tanke på den allmänna nivån i Larsens skrifter är författarens definition av egendoms- och äganderättsbegreppet förvånande ålderdomlig. Larsen definierade äganderätten som »en fuldstxndig og udelukkende Raadighed over en Ting», och äganderätten bestod »fornemmelig» av de traditionella delrättigheterna, så att vindikationsrätten utgjorde den fjärde rättigheten. En fullständig äganderätt kunde vara utesluten på grund av »Tingens egen Beskaffenhed» och förekom dessutom sällan i staten, »hvor al Eiendom er flere eller fa:rre Indskricnkninger underkastet».Larsen påpekade också, att det »i mange Tilfarlde bliver noget konventionelt og vilkaarligt, om man vil anvende Udtrykket Eiendom eller ikke paa et vist Indbegreb af Rettigheder over en Ting». Aganderättsdefinitionen i Kriegers slesvigska förmögenhetsrätt var också helt konventionell.Enligt Gram var äganderätten som en rätt »til en almindelig fuldstxmdig og udelukkende Raadighed over en legemlig Ting» det 105 0rsted, Haandbog III, s. 506 I. OmOrsteds äganderättsbegrepp, se även Tamm, Lovkyndighed, s. 121 ff., i synnerhet betonandet (s. 123 t.) av Orsteds förtjänst att dra in äganderättens begränsning i själva definitionen. Enligt Tammvar Orsted en anhängare av de s.k. legalteorierna, som betraktade äganderätten som en av samhället skapad rätt, medan han motsatte sig de s.k. naturteorierna, somutgick från en äganderätt i naturtillståndet. — Orsted hade redan i sin ungdom väckt uppmärksamhet och motstånd med sin legalteori; se Ncllcrnann, Orsted, s. 22 ff.; Goos, Orsted I, s. 267 f.; omOrsteds senare uttalanden omäganderättsbegreppet, se även Goos, Orsted 1, s. 279-294. Larsen 11,1, s. 265 f. Larsen II,L s. 267. Krieger, Formueret, s. 20. 10.1 105 106
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=