365 det sista bandet av »Haandbog» visade han, att han hade bekantat sig med de nya strömningarna. 0rsteds betydelse blev därför obetydlig; man kan främst nämna Larsens och i synnerhet Colletts kritik av ståndsbegreppet. Övergången till det nya personbegreppet från slutet av 1830-talet visar återigen, att den tyska doktrinens utveckling var en mera betydelsefull faktor än samhällsutvecklingen: det danska enväldet föll ju först år 1848, medan ståndsrepresentationen avskaffades i Sverige år 1866 och i Finland så sent somår 1906, vilket å andra sidan gjorde en reception av 0rsteds fördömande av statusläran i svensk och finländsk doktrin meningslös. Man har betonat den betydelse, som bl.a. den liberala avtalsfrihetens princip hade på uppkomsten av det nya på jämlikhet byggande personbegreppet, och den principiella skillnaden mellan den traditionella statusläran och läran omfria och jämlika rättssubjekt kan naturligtvis inte förnekas. A andra sidan kan det inte heller förnekas, att man av de nordiska framställningarna främst får intrycket av receptionen av en ny terminologi. Sedan den nya teorin i inledningen fått sitt, gick man över till att på sedvanligt sätt behandla de faktorer, bl.a. kön och samhällsställning, vilkas mverkan fortfarande var en realitet. Läran omjuridiska personer komockså främst att bygga på Savignys framställning, som även i Danmark i viss mån undanträngde Bangs och 0rsteds äldre analyser. 0rsteds framställning i den sista delen av »Haandbog» föregrep vissa punkter i Savignys analys av begreppet, men även Savignys lära återspeglade sig redan i Schrevelius’ och Colletts texter på 1840-talet. I synnerhet Colletts förbisedda framställning var ett utförligt bidrag till den nordiska läran omjuridiska personer. 2.2. Förändringar i äganderättsläran 2.2.1. Äganderättsbegreppet I 1700-talets nordiska av naturrätten påverkade doktrin definierades äganderätten som ett fullständigt välde över en sak med uteslutande av alla andra personer. Rabenius’, av Calonius ordagrant upprepade, definition lydde: »Dominium est jus de re sua pro arbitrio disponendi eamque vindicandi» — äganderätten är en rätt att efter godtycke bestämma över sin sak och få den återlämnad av andra.Norregaards och Hurtigkarls definitioner var likartade. Enligt Norregaard var äganderätten »en fuldkommen Ret til paa alle muelige Maader at kunne raade over en vis Ting», medan Hurtigkarl talade om »en Ret paa en udelukkende Maade at raade over en vis Ting».^^ Endast Tengwalls äganderättsdefinition var något utförligare och innehöll ett påstående om att äganderätten i praktiken inte var helt oinskränkt: »Denna är en rättighet at Rabenius, s. 44; Calonius, X:l. NoiTegaard II, s. Hurtigkarl 11,1, s. 12.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=