362 också indelningen i korporationer och stiftelser med kronan somett specialfall och den viktigaste av alla juridiska personer.^^ Schrevelius följde dock inte helt slaviskt Savigny. Indelningen i naturliga/ nödvändiga och konstgjorda/ tillfälliga juridiska personer saknas. Schrevelius försökte också dra för svensk rätt aktuella gränser för bruket av begreppet ’juridisk person’. En förening eller gemenskap var ingen juridisk person, om föreningens förmögenhet »står under de närvarande medlemmarnas Disposition, eller så att rättigheterna fullständigt tillhöra vissa bestämda Personer», även omt.o.m. jurister brukade kalla dessa juridiska personer. Juridiska personer var enligt Schrevelius inte ett vanligt handelsbolag, en konkursmassa, ett bo, ett stärbhus, eller (i motsats till Savigny) en by, medan bl.a. städer och universitet var juridiska personer. Det var även vanligt, men felaktigt att betrakta arvlåtaren och arvtagaren eller köparen och hans fångesman som en juridisk person. Redan Stang talade i sina föreläsningar i allmän rättslära år 1830 om termen »juridisk Person» som synonymför »mysthisk Person», men begreppsdefinitionenvar helt traditionell.^'^ Stang påstod i detta sammanhang, att varje person utgjorde »et sxdeligt 0iemed», och för Collett var ändamålet den avgörande faktorn för uppkomsten av en juridisk person: »Et 0iemed, der forfolges efter en Plan, kan, naar denne Plan er sikkret mod [bör vara: ved?] visse Ressourcer, fremtrasde med en saadan Selvsta:ndighed, at det ikke la^nger kan siges at gaae op i nogen bestemt physisk Person eller i nogen Fleerhed af bestemte physiske Personer. Der en folgelig fremkommet et ganske nyt Subjekt for Rettigheder, der, skjont indskrasnket til en langt mindre Retssphasre end de physiske Personer, dog maa fastholdes som en egen om end kunstig Personlighed (de saakaldte juridiske Personer)». Collett definierade den juridiska personen som »ethvert 0iemed - det aabenbare sig nu i en Förening, Indretning eller anden Foranstaltning - der betragtes somSubjekt for Formuesrettigheder og i denne Egenskab fremtra:der gjennem en Bestyrelse». Han framhävde också, att ändamålet alltid hörde till någondera av två klasser, dvs. antingen var beräknat på ett obestämt antal individer eller endast på vissa bestämda personer, men dock samtidigt var avskilt från dessas rättssfär.^^ Medan Colletts framställning av de fysiska personerna främst baserade sig på 0rsted, tyder avsnittet omde juridiska personerna på, att han därtill hade bekantat sig också med Savignys och/ eller Schrevelius’ texter eller annan nyare Schrevelius I, s. 87 ff. Schrevelius I, s. 86 f. Stang, Retslxre, s. 52 f. 85 Collett I, s. 12. 8^ Collett /, s. 83.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=