353 Det första fallet, »at der nasgtes visse Mennesker Retsliabilitet», saknades i dansk lagstiftning, »da endog de vestindiske Slaver ikke kunne siges at vxre aldeles retlose», i det andra fallet var det frågan om juridiska personer (se nedan). För »Retssubjectivitet eller Egenskab og Rettigheder som Person» krävdes det enligt Larsen endast, att en människa var född levande, och även foster kom »i mange Tilfa:lde i Betragtning, hvor der handles om menneskelige Rettigheder».-^ Larsen påpekade dock, att det fanns »mange Forholci og Omsta^ndigheder, der have Indflydelse paa Omfanget og Udovelsen af de Rettigheder, der kunne tilkomme de enkelte Personer, og som bevirke Forskiel i disses retlige Stilling»; man brukade vanligen hänföra sådana olikheter till begreppet »den personlige Stand». Larsen fann dock detta begrepp »mindre rigtigt» med tanke på flera av de förhållanden, som det var frågan om. Med ordet ’stånd’ förstod man dels »en vis personlig Forfatning eller Stilling», dels »selve dem, der indtage en saadan sa:regen Stilling, eller en Borgerclasse», och man insåg lätt, att det fanns många omständigheter, somhade ett viktigt inflytande på en persons rättsliga ställning, »t. Ex. Kjon, Alder, Sundhedstilstand, Formueforfatning m. m. ..., men somikke begrunde nogen Standsforskiel eller bevirke Personens Henforelse til en sa:regen Borgerclasse». Man kunde inte heller noggrant bestämma de förhållanden och omständigheter, sompåverkade en persons stånd, »men dette beroer narrmest paa de conventionelle Forestillinger, og de forskjellige Borgerclasser ere ingenlunde skarpt afsondrede, men smelte ved mange umarrkelige Overgange sammen med hverandre». Larsen ansåg det därför riktigast, att inte gå ut från en indelning av personerna »efter den forskjellige Stand, men i Almindelighed omhandle de vigtigste Egenskaber og Omstarndigheder, der kunne have en betydelig Indflydelse paa Personernes retlige Stilling, uden Hensyn til omder herved kan siges at v^re begrundet en forskjellig Stand eller ikke». Larsen sade sig följa den sedvanliga indelningen av de olika omständigheterna »i naturlige, somvedkomme Personens physiske og intellectuelle Forhold, og civile, der vedkomme hans borgerlige Forhold», även om många förhållanden »ikke udelukkende kunne henfores til den ene eller den anden Classe, men ere af en blandet Natur...».-^ Statusläran utdömdes därmed helt, och för rättshistorikern Larsen var det naturligt att betrakta ståndssamhället som ett historiskt fenomen med allt minskande betydelse. Även Vedels »Den slesvigske Privatrets almindelige Deel», som kom ut samma år (1857) somLarsens framställning, byggde på det nya personbegreppet: »Evnen til at v^re eller blive Subject for privatretlige Rettigheder og Forpligtelser {Retsevne, Retssubjectivitet, retlig Personlighed) tilkommer i Regelen Larsen 11,1, s. 85 t. Larsen II,L s. 137 och 139. Larsen I1,L s- 139 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=