352 0rsted stod i »Haandbog» (1822) även i frågan om personbegreppet på tröskeln till en ny tid: han yttradeofta sitt missnöje över traditionella åsikter, i detta fall statusläran, utan att dock kunna ersätta denna med en ny lära. Förutomatt han kom med många detaljberiktiganden beträffande Hurtigkarls indelningar, anmärkte han allmänt, »at Begrebet omden personlige Stand ikke kan modtage saa bestemte Gr^ndser, at man med streng logisk Noiagtighed kan skjelne mellem hvad der horer til samme og hvad der blot er at ansee somet enkelt forbigaaende, den personlige Stand uvedkommende Retsforhold».^' 0rsted gick ut från, att Hurtigkarl konkludent hade accepterat Norregaards statusbegrepp, »en samling af alle de en Person tilkommende Beskaffenheder». Detta begrepp blev dock, omdet förstods endast som »de i selve Subjectet liggende Egenskaber», alldeles för inskränkt och lämnade förhållandet till andra, ’den udvortes Stand’ utanför, men omman å andra sidan inkluderade dessa förhållanden i begreppet, blev det alldeles för vidsträckt och komatt omfatta »de Forhold, som opstaae af en Eiendoms Besiddelse, Contract, en Beskadigelse o. s. v. og saaledes kom Personernes Ret til at indbefatte hele Retssystemet».-^ Det var visserligen säkert, att statusförhållandena måste ha »Noget fastere, mere vedvarende, mere indgribende, mere inderligt med Personen selv förbundet» än övriga förhållanden, men man kunde inte »med streng logisk Precision» dra någon gräns mellan statusförhållanden och övriga förhållanden utan fick nöja sig med att »relative ... Kjendetegn nogenlunde kunne veilede Een».-^ Redan Paulsen talade år 1823 i sin skiss över rättssystemet ompersonerna som »Subjecterne for de private Retsforhold».'^'* Bang definierade i det första bandet av sin lärobok i romersk rätt (1833) en person som»et Vtesen der er Subjekt for Rettigheder, et Vassen, der har Retshabilitet».^^ Larsens först år 1857 publicerade föreläsningar i privaträttens allmänna del, hållna 1837-1838, och i dansk personrätt, hållna 1838, utvecklade närmare det nya personbegreppet, och framställningen har förbluffande likheter med Savignys år 1840 tryckta arbete. Det andra kapitlet i den allmänna delen har rubriken »Om Ret i subjectiv Betydning, Retssubject og Retsobject i Almindelighed», och Larsen konstaterade här: »Enhver Rettighed forudsa:tter nodvendigviis et Retssubject, hvem samme tilkommer, eller et Vaesen, der har Retshabilitet a: den Evne at kunne have Rettigheder. Egentlig er det kun Mennesker, hvem Rettigheder kunne tilkomme, og Begrebet omet Retssubject falder saaledes oprindelig sammen med Begrebet om et Menneske; men ved den positive Ret kan dette Begreb paa en dobbelt Maade modificeres». Orsted, Haandbog I, s. 485 f. 0rsted, Haandbog I, s. 486 not "b 0rsted, Haandbog I, s. 486 f. Paulsen I, s. 22. Bang I, s. 307.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=