350 sui Juris»-, till de förstnämnda hörde bl.a. »Tjenstefolk, barn, omyndige».^ Privilegier och stånd medförde också en skillnad mellan olika personer, liksom skillnaden mellan »Fattige och Rike», och dessa »jämte flere skilnader, somärfarenheten widare gifwer wid handen, människor och medborgare emellan, medföra wissa rättigheter, somkallasJurapersonalia ellerJura status ...».* Enligt Norregaards naturrättslärobok (1784) förstods med »et Menneskes Stand i Almindelighed ... en Samling af de Beskaffenheder, som et Menneske haver». Dessa egenskaper var antingen fysiska (människans fysiska stånd) eller gällde människans plikter och rättigheter, »Et Menneskes moralske eller juridiske Stand {status moralis s. juridicus)», och den sistnämnda indelades i status naturalis och status civilis.^ Då indelningen i naturrättsläroboken bl.a. byggde på föreställningen om naturtillståndet i motsats till det borgerliga samhället, lämpade den sig inte som sådan för en framställning av gällande dansk-norsk rätt. I sitt privaträttssystem inledde Norregaard personrätten med personernas »indvortes Stand-, ... fornemmelig de Inddeelinger, som giores efter Fodselen, efter Formen, efter Kionnet, efter Siels og Legems Fuldkommenhed, og endelig efter Alderen».i° Enligt »den udvortes Stand» kunde personerna »deeles efter Formuen, Agtelsen. Friheden, Huusstanden og den borgerlige Stand».’Det inre ståndet’ motsvarade alltså den tyska doktrinens status naturalis, ’det yttre’ status libertatis, familide och civitatis, medan man i svensk-finsk doktrin inte lika noggrant följde denna lära. Hurtigkarl följde helt Norregaards indelningar.*- Statusläran ersattes i tysk doktrin under perioden 1820-1840 så småningomav läran omalla människors rättskapacitet.*^ Beträffande den filosofiska bakgrunden till det förändrade personbegreppet har man hänvisat till Kants uppfattning om varje människas moraliska frihet och privatautonomi.*•* Först Savignys insats fick dock större betydelse för frågan ompersonbegreppets utveckling inomden nordiska rättsvetenskapen. Framtill 1820-talet upprepade man ofta i Tyskland den traditionella statusläran; så t.ex. ännu i den fjärde upplagan av Hugos naturrättslärobok (1819) och i den fjärde upplagan av Schweppes romerska privaträtt (1828).*5 I det andra bandet av »System» (1840), som be- ^ Teng'u.all, s. 21 f. ** Teng'u.>all, s. 24 f. ^ Norregaard, Natur-Retten, s. 59 f. Norregaard1, s. 75. " Norregaard /, s. 95. Hurtigkarl I, s. 62 ff. HRGV, sp. 291 Q. Schroder). '■* Se Peterson, s. 149; Tamm, Maskeballet, s. 189. Hugo, Lehrbuch des Naturrechts, als einer Philosophie des positiven Rechts, besonders des Privat Rechts, 4. Aufl., Berlin 1819, s. 206 ff.; Schneppe, Das Römische Privatrecht in seiner heutigen Anwendung, I, Göttingen 1828, s. 145 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=