349 2.1. Personbegreppet 2.1.1. Från statuslära till rättssubjekt Inompersonrätten var den på romersk rätt byggande sr^ttws-läran förhärskande i europeisk doktrin ända framtill början av 1800-talet. Läran återspeglade också ståndssamhällets verklighet genom att man inte ens i teorin förutsatte någon juridisk jämlikhet (utomi det s.k. naturtillståndet före samhällenas uppkomst), utan varje människas rättsliga ställning var beroende av hennes status, som var sammansatt av flera komponenter. Indelningen i status libertatis (fri eller slav), civilis (medborgare eller främling) ochfamilicC (familjefar, maka, barn) var hämtad från romersk rätt, medan man i usus modernus pandectarum tillfogade en fjärde indelning, status naturalis (t.ex. barn-vuxen eller kvinna-man).' Också inom den nordiska rättsvetenskapen utgjorde statusläran grunden för personbegreppet ännu i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Som exempel på svensk doktrin kan här anföras Olof Rabenius, Calonius och Tengwall och på dansk doktrin återigen Norregaard och Hurtigkarl.- Claes Peterson uppmärksammade redan år 1982, att Calonius’ hela framställning av personerna inklusive statusläran var en delvis ordagrann upprepning av Rabenius’ text, dock med förklarande tillägg och exempel.^ Rabenius och med honom Calonius påstod, att en människa betraktad utgående från en viss status var en person i juridisk bemärkelse. En människa kunde ha många olika statusfaktorer, t.ex. som make, far, adelsman, präst. Begreppet ’juridisk person’ användes av båda författarna för att beteckna den juridiska ställningen i allmänhet, dvs. både fysiska {persont^ simplices) och sammansatta personer (personae composit^e) var enligt denna terminologi juridiska personer.*^ Enligt Calonius var de fysiska personernas statusfaktorer tre, nämligen beroende av naturen eller den naturliga friheten, av familjen och av medborgarskapet {status ... naturae sive libertatis naturalis, status familite et status civitatis).^ Calonius behandlade under den naturliga frihetens status olika mänskliga rättigheter (samvetsfrihet, rätt till liv, kroppslig integritet och ära), medan frågan omkön, ålder och husbonde-tjänareförhållandet ingick i statusfamilue.^ Tengwalls personbegrepp i »Twistemåls Lagfarenheten» (1794) var i och för sig ’modernt’, då »efter wår Lag hwar och en warelse af människo-slägtet» var en person, men enligt författaren betraktades personerna vidare också »efter ålder, kön, stånd, krops och sinnes beskaffenhet m. m.». Då det var fråga omde »medborgerliga rättigheternas utöfning, äro Personerne antingen Alieni eller ’ Se närm.irc HRGV, sp. 289 ff. (J. Schroder); Peterson, s. 141 f.; Tamm, Maskeballet, s. 188. - Omäldre svensk doktrin, se även Peterson, s. 142 ff.; omdansk, Tamm, Maskeballet, s. 188 f. ^ Peterson, s. 142 f. ■* Rabenius, s. 34; Calonius, V; 1-2. Calonius, V:4. ^ Calonius, VI: 1 ff. samt VII och V a-VII a.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=