348 i Norden, och därmed relativerades de gamla indelningarna av själva lagtolkningsverksamheten, som i allt högre grad kom att betraktas som en helhet. Ännu på 1860-talet byggde lagtolkningsläran på 0rsteds och Savignys framställningar. Trots att 0rsted i praktiken både propagerade för och själv bedrev en av lagstiftarens vilja rätt obunden lagtolkning, förblev man i övrigt i nordisk doktrin dock i teorin på den ståndpunkten, att lagtolkaren inte fick tränga in på lagstiftårens revir. Någon mera allmän debatt om denna fråga uppstod dock inte, eftersomju 0rsted själv på en principiell nivå framhöll lagtolkarens beroende av lagstiftaren. I själva verket rörde det sig i många fall omvalet av terminologi. Om man såsom 0rsted och Savigny kraftigt betonade den egentliga lagtolkningens bundenhet, lämnade man dock ett vidsträckt fält för en fri rättsbildande verksamhet genom accepterandet av rättsanalogier osv., som dock inte ansågs höra till den egentliga tolkningen. Den förhärskande läran var den s.k. subjektiva lagtolkningsläran, som betonade, att lagtolkarens främsta uppgift var att utreda lagstiftarens verkliga tanke, medan den s.k. objektiva lagtolkningsläran, som koncentrerade sig på en analys av lagtexten, visserligen uppkom som en genomtänkt doktrin först under den senare delen av 1800-talet, men hade vissa föregångare även i Norden redan tidigare (Lassen, Bring, Aschehoug). Man kan också fråga sig, om det verkligen är meningsfullt att använda indelningen i subjektiv och objektiv tolkning, då den ofta bygger på nyansskillnader. 2. Privaträtt: ståndssamhällets upplösning Ståndssamhällets upplösning under perioden komtill synes såväl i den offentligrättsliga somi den privaträttsliga lagstiftningen och i privilegiernas gradvisa avskaffande (se ovan I 1.). I detta avsnitt behandlas två exempel på den inverkan som ståndssamhällets upplösning hade på den nordiska doktrinen. Övergången från ståndssamhälle till klassamhälle möjliggjorde ett nytt, på rättslig jämlikhet byggande personbegrepp. Den feodala ägandestrukturen rörande fast egendomhade fått sitt uttryck i läran omden delade äganderätten, och det är uppenbarligen ingen tillfällighet, att denna lära snabbt förlorade i betydelse under förra delen av 1800-talet. Också i dessa fall var den nordiska doktrinen beroende av den tyska rättsvetenskapens utveckling och den accepterade tämligen omgående ändringarna i denna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=