347 ansåg det berättigat att »tilfoie et politisk Element eller politiske Fortolkningsgrunde, hvortil Savigny ogsaa tager Hensyn ...»>•♦* Användandet av politiska tolkningsgrunder betydde i själva verket, att man tog hänsyn till »det indre Vxrd af Fortolkningens Resultat». Scheel konstaterade, att då det var tolkarens plikt »at opfatte Fovene i den Mening, i hvilken de ere givne, om de end ere noksaa uhensigtssvarende», så var det i och för sig betänkligt att använda politiska tolkningsgrunder, eftersom man då lätt överskred tolkningens gränser och gick över på lagstiftarens område. Scheel ville begränsa användandet av de politiska tolkningsgrunderna till det fall, att lagen var tvetydig eller ofullständig och tolkningen ledde till olika möjliga tolkningar, i vilket fall man fick välja det mest ändamålsenliga och skäliga resultatet. Trots att Gramställde sig betydligt mera skeptisk till Savignys fyra eller fem element vid lagtolkningen, var hans egen förteckning liknande. Gram skilde mellan tolkningens »sproglige eller grammatiske», »objektivt logiske», »reale», »systematiske», »historiske» och »retsphilosophisk-politiske» element. Också hans motivering för det systematiska elementet visar, att han hade antagit Savignys syn på rätten. De lagstadganden, som skulle tolkas, var led i »den organiske Helheed, somdannes, af samtlige til en vis Tid gjxldende Retsnormer», i ett »System af Retsinstituter og Retsregler», och på grund av »Rettens organiske Natur» kunde man anta, att det existerade »en Eenhed og Fighed i Grundsastninger og overhoved Harmonie i Retsregler og Retsbegreber».^'*'* Grams framställning av lagtolkningens indelningar inklusive kritiken av Fassen byggde i hög grad på Orsted.645 Den främst i dansk och svensk litteratur behandlade lagtolkningsläran är återigen ett exempel på en långtgående kontinuitet i nordisk rättsvetenskap, dvs. i detta fall hade lagtolkningens indelningar i tysk doktrin varit föremål för en reception redan under 1700-talet. Orsteds lagtolkningslära var i många avseenden traditionell, och vid sidan av den av Tammframhållna Thibaut var Norregaard och den danska 1700-talsdoktrinen en minst lika viktig förebild. I Tyskland utvecklades lagtolkningsläran under förra delen av 1800-talet genom att man så småningom avstoci från den äldre logiska lagtolkningsläran med dess snårskog av tolkningsregler, men någon drastisk förändring kan man inte tala om. Savigny betonade, att lagtolkningen var en konst, inte ett strikt följande av regler, men Schlegels uttalande visar, att man även i Norden visste, att det rörde sig om en gammal tanke, och Savignys framställning innehöll i själva verket föga nytt. Savignys lära fick dock vid sidan av 0rsteds anhängare också *’■" Scheel I, s. 523 f. och s. 523 not 1. Jfr Savigtiy I, s. 225. Scheel /, s. 558. Gram, Anvcndel.se, s. 19 f. Gram, Anvendelse, s. 49. *’■♦5 Gram, Anvendelse, s. 11 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=