346 Scheel definierade lagtolkningen tämligen traditionellt som en verksamhet, »som bestaaer i at erkjende Lovene i deres sande Betydning», vilket betydde, att »det Tankeindhold erkjendes, som er nedlagt i Tilkjendegivelsen», medan enligt Gram tolkningen gick ut på »i Henhold til Hermeneutiken eller de almindelige videnskabelige Regler for Efterforskning og Erkjendelse af en Tilkjendegivelses Tankeindhold at udfinde og bestemme en Lovs fulde og sande Mening, eller dens saavel umiddelbare sommiddelbare Indhold».^^^ Scheel betonade på vanligt sätt, att lagtolkaren aldrig var berättigad »til at rette Tanken, da han derved vil gaae over paa Lovgiverens Omraade», men han innefattade dock i motsats till den av honom nämnde 0rsted analogin i lagtolkningen, då lagarna också var källa »til de Retsregler, der af samme udledes for uomtalte Tilfa:lde, hvad enten disse have va:ret indbefattede i eller have ligget udenfor Lovgiverens Tanke».Savignys inflytande kommer till synes bl.a. i påståendet, att även klara lagar måste tolkas och att lagtolkningen var en konst »og lader sig som saadan ikke meddele eller tilegne ved Regler». Även lagtolkningens indelningar är de traditionella: »den authentiske, vedtagne» eller »videnskabelige Fortolkning», varav endast den sistnämnda var »egentlig» tolkning.Båda författarna nämnde också den grammatiska tolkningen samt den logiska tolkningen, som indelades i »declarativ», »indskra:nkende» och »udvidende», samt konstaterade, att det var skäl att skilja mellan utvidgande tolkning och analogi. I likhet med 0rsted komdock både Scheel och Gram till den slutsatsen, att man kunde komma med så många invändningar mot denna indelning överhuvud, att det inte var skäl att lägga den till grund för lagtolkningsläran. På samma sätt förkastade båda författarna dessutom Lassens indelning av själva tolkningsverksamheten i olika arter efter de olika tolkningsgrunderna, bl.a. eftersomdessa olika grunder enligt Scheel hade större eller mindre betydelse vid all lagtolkning. Då det gällde Savignys lagtolkningslära, godtog Scheel denna, medan Gram ställde sig mera kritisk och påpekade, att man i allmänhet hade förkastat Savignys indelning i tolkningselement, eftersomden var »altfor kunstig og dog ikke i Stand til at faae alle de Momenter med, som maae komme i Betragtning ved Fortolkningen».Scheel betraktade lagtolkningsverksamheten som en helhet, och han talade också i stället för om indelningen av lagtolkningen hellre om olika »Fortolkningsgrunde», som var »sproglige, logiske, systematiske og politiske». Denna indelning beledsagades av en hänvisning till Savignv, och Scheel 639 Scheel I, s. 514; Gram, Anvendelse, s. 8 f. Scheel /, s. 514 f. och s. 515 not 5. Scheel /, s. 515 f. Scheel /, s. 516 f. Scheel /, s. 518 tf.; Gram, Anvendelse, s. 11 ff. Gram, Anvendelse, s. 16 f. 635 636 638 639
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=