345 vilja.Även Nellemann, som ansåg Bornemanns kritik vara överdriven, måste medge, att vissa av 0rsteds tolkningsförslag var godtyckliga och ohållbara, och han kunde nt:)tera, att också en i och för sig nyttig tolkning kunde vara friare, »end der kan bringes i Overeensstemmelse med rigtige Fortolkningsgrundsa^tninger».633 Även i Norge väckte 0rsteds dominerande ställning motstånd. Rolfsen ansåg det vara en felaktig metod, då man utgående från »Sägens Natur» och genom reflexioner pro et contra kom fram till det som man ansåg vara rätt, även om det helt stred mot lagens ordalydelse. »Naar nu Lovfortolkeren er en Autoritet, som 0rsted har varret, saa er han i Virkeligheden Lovgiver», och om man skulle undersöka, vilken del av rättspraxis somstödde sig på 0rsted och vilken del på lagen, så skulle man märka, »at 0rsted har Overvxgten over Loven». Rolfsen förnekade inte, att den äldre lagstiftningen ofta var så oriktig och föga ändamålsenlig, att man fick vara nöjd med att man hade fått 0rsteds åsikt somlag i stället för lagstiftarens, »men ligesomman dog uden Tvivl ikke altid er saa vel tjent med dette Bytte, saaledes er denne Fremgangsmaade i sit Princip aldeles forkastelig». Domstolarna respekterade inte längre lagen, »og af al Vilkaarlighed er ingen i sin Rod farligere og i sine Folger fordxrveligere end Dommervilkaarligheden». Visserligen kunde ett lagstadgande vara så stridande mot dess ändamål och övrig lagstiftning, att man för att få ett resultat var tvungen att avvika från det. I likhet med Algreen-Ussing och Svane betonade Rolfsen, att lagtolkaren däremot inte fick åsidosätta ett stadgande endast på grund av dess oändamålsenlighet, utan det måste vara »Lovgiverens Sag at forandre og forbedre samme, uden at saadant tilkommer Domstolene eller nogen som helst Loven underordnet Autoritet». Rolfsen rekommenderade lagtolkaren att i sitt arbete »sa!tte sig i et underordnet Forhold til Loven». 7.5.6. Lagtolkningsläranpå 1860-talet Periodens sista bidrag till lagtolkningsläran publicerades i Danmark. Grams lilla föreläsningsserie »Om Loves Anvendelse og Fortolkning» och Scheels tolkningslära i slutkapitlen av den första delen av »Privatrettens almindelige del» utkomsamma år (1865), och trots de stora likheterna rör det sig uppenbarligen om två i förhållande till varandra självständiga arbeten. Likheterna förklaras av att båda författarna i sin tolkningslära främst byggde på Orsteds och Savignys framställningar, som de dock behandlade ganska självständigt. <’3- Bornernann V, s. 5. 633 Biellernann, 0rsted, s. 45 och 179. Nvligen har Diibcck, s. 284 t., kritiserat 0rsteds mycket fria lagtolkning. Rolfsen 77, s. III.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=