344 Den sparsamma finländska litteraturen saknar helt framställningar av lagtolkningen, somPalmén inte ens nämnde i sin propedeutiska lärobok. 1.5.3. ... och motståndare 0rsteds lagtolkningslära väckte också ett visst motstånd, som dock i högre grad riktade sig mot 0rsteds ställning som auktoritet än mot hans teoretiska lära, även om man också kritiserade vissa drag i denna, i synnerhet hänvisningarna till ’sakens natur’. Det var därför naturligt, att kritiken komatt basera sig på det gamla temat: domarens bundenhet av lagens bokstav. Algreen-Ussing och Svane propagerade år 1824 för en bunden och strikt bokstavstrogen lagtolkning, somklart riktade sig mot 0rsteds metod. Författarna sade sig ha ställt upp som »en ufravigelig Grundregel, stedse at folge rigtige Lovfortolkningsregler, og aldrig tilladt os efter eget Skjon at lempe og dreie Lovene, ligemod disses tydelige og bestemte Ord, hen til det, der, paa Grund af Billighed og Sägens Natur, kunde tykkes os rigtigst». Det var ett allmänt fel att tolka lagen som en lagstiftare. Endast i helt klara fall var en inskränkande eller utvidgande tolkning tillåten. Författarna hade bara förakt till övers för »hidtil uhorte Fortolkningsregler» såsom »alsidige Blik», »sunde Anskuelse», »en vis Takt for det passende» och »et rigtigt Skion over Livets mange Forholde»; kritikens adressat är uppenbar. Sådana argument betecknades som »juridiske Polseskind, hvori Man kan stoppe alle muligeTing», och de var dels en fara för rättssäkerheten, då undersåtarna inte kunde veta, hur domstolarna skulle döma, dels lämnade de både juris studerande och lagskipare i ovisshet om, vad somskulle betraktas som den riktiga tolkningen. Algreen-Ussings och Svanes tolkningslära utmynnade i ett memento: »Dommeren bor domme efter Loven og ikke efter sit eget Hoved; ikke indskrxnke og udvide Lovene efter Godtbefindende, men altid folge bestemte og uforanderlige Lovfortolkningsgrundsa^tninger, dette er i faa Ord vor juridiske Trosbekjendelse.» Om ett lagstadgande verkligen var i strid med »Retfasrdighedens Forskrifter», måste man meddela detta till regeringen för att få till stånd en förändring. Enligt författarna själva kunde deras ställningstagande »udentvivl i narrvxrende Periode ikke va^re et Ord i urette Tid».^^' Medan Algreen-Ussings och Svanes fördömande av 0rsteds metod också kunde ses som en följd av personliga motsättningar, var även andra författare kritiska mot Orsteds lagtolkning. Bornemann ansåg, att 0rsted, när han inte hindrades av »et altfor oboieligt Lovbogstav», förordade tolkningar, som inte ens kunde ha varit den ursprungliga lagstiftarens vilja med tanke på dennes kulturella nivå, men som dessutom också måste antas ha varit mot dennes Algreen-Ussing — Svane, Forerindring.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=