342 det var svårt att dra en gräns mellan det logiska och det systematiska elementet, och indelningen var såtillvida olämplig på samma sätt som Lassens indelning i logisk och legal tolkning. Även själva benämningen ’systematisk tolkning’ var »mindre passende», då lagtolkningens uppgift inte var att bygga upp ett system, utan att hitta praktiskt användbara regler.^'® Aschehoug tycks ha betraktat Lassens och Savignys indelningar som likvärdiga »Klassificationer». Därför kunde han avvisa också Savignys elementlära med en hänvisning till onyttigheten i alla indelningar, »thi man kan ingenlunde indromme Existensen af nogensomhelst Rangorden mellem de Betragtninger», som lagtolkningen byggde på, och sedan avsluta avsnittet med Savignys påpekande, att man inte vid varje tolkning ens behövde nämna de olika elementen. Aschehougs egna »tre Hovedklasser af Hjselpemidler» vid tolkningen verkar dock delvis bestå av nya rubriker för Savignys element: »Sammenhxngen med andre Lovbestemmelser» (Savignys systematiska element), »Lovgiverens Grunde» (Savignys historiska element) och »Betragtninger over det indre Vxrd af de ved de forskjelhge Fortolkninger vundne Resultater» (Savignys politiska element, somju för övrigt förekomredan t.ex. i Lassens lagtolkningslära). Även Aschehougs krav på »en sand Fortolkning» återger 0rsteds text med en något förändrad ordalydelse: man måste vid tolkningen av ett stadgande »tage Hensyn til alle de Midler, hvormed et Udtryks Betydning kan udfindes, Gjenstandens V^esen, Forholdet til andre Bestemmelser, Resultatets Hensigtsm^ssighed og de historiske Data, som tjene til at opklare Lovbudet og saavidere».^-* Aschehougs framställning var dock inte enbart en osjälvständig kompilation av 0rsteds och Savignys åsikter. Michalsen har påpekat, att Aschehoug, i motsats till både 0rsted och Savigny, behandlade rättspraxis’ betydelse som rättskälla i samband med den usuella tolkningen.Dessutom nämnde Aschehoug liksom 0rsted förarbetenas betydelse för lagtolkningen. Hjälpmedel vid tolkningen av nyare lagar var »de demforberedende Arbeider, Kommissioners Udkast til Love, Bet^enkninger og Indstillinger desangaaende, Forhandlinger i Storthinget og deslige», medan generalprokurorens betänkanden var »lignende Hjelpekilder til Interpretationen af de under Föreningen med Danmark udgivne Lovbud».^^3 I motsats till sina förebilder opererade Aschehoug med ett omfattande lagtolkningsbegrepp, som även inbegrep rättsanalogier utgående från rättsordningens helhet.Han upprepade visserligen det traditionella påståendet, att 620 Aschehoug, s. 376-384; se även Michalsen, Rettsvitenskap, III. 3.4.5. Aschehoug, s. 383 och 386. Jfr Savigny I, s. 213. Aschehoug, s. 430; se även Michalsen, Rettsvitenskap, III. 3.4.5. Aschehoug, s. 385 f. Michalsen, Rettsvitenskap, III. 3.4.5. Se Aschehoug, s. 349 ff. Asehehoug, s. 492 f. Se även Aschehoug, s. 473 ff. 618 619 620
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=