341 som en allmän princip, att man vid tolkningen av »positive og tvivlsomme Lovbestemmelser ... mere maa ledes af Hensyn til Lovgivningens egen eiendommelige Aand og Synsmaade, end af saakaldte almindelige, naturlige eller retsphilosophiske Sxtninger».^^- Schweigaard sade sig i sin kommentar till criminalloven avstå från att framställa en fullständig lagtolkningslära, och han ville endast behandla de allmänna tolkningsproblem, somuppstod på grund av den nya lagens »Indhold, Formog Tilblivelsesmaade».^'^ Den andra delen av Aschehougs arbete har rubriken »Om vore skrevne Loves Fortolkning». Aschehoug nämnde inte heller i detta långa avsnitt (s. 345-493) sina källor, men såsomMichalsen har påvisat, var framställningen i första hand påverkad av Orsted samt dessutom av Lassen och Savigny. Aschehoug hämtade en del av sina ställningstaganden från Orsted, en del från Savigny, medan Lassen närmast fick fungera som ett exempel på olämpliga indelningar. Aschehoug följde direkt Savigny genom att påpeka, att lagtolkningen var »en Kunst, hvoraf folger, at den ligesaalidt som andre Kunster kan Ixres gjennemTheorier», men teorierna hade i alla fall sin nytta, då man genom dem gjordes uppmärksampå »de Vildfarelser, man har at vogte sig for». Därför kunde tolkaren inte bindas vid någon särskild metod »for at udfinde Lovgiverens Villie»; »et förnuftigt Skjon» bestämde valet av tolkningsmedel i det konkreta fallet, medan det var omöjligt att ställa upp »almindelige Regler». Närmast på Savignys inflytande tyder också Aschehougs påstående, att alla, även tydliga, lagar krävde tolkning, vilket Aschehoug förtydligade med påståendet och den nya criminalloven av 1842 som exempel, att det vid tolkningen inte ens blev »Sporgsmaal om at paavise Urigtigheder eller engang Ufuldstxndigheder i dens Udtryksmaade». Betydelsen av nordisk (dansk) doktrin kommer till synes främst i Aschehougs på 0rsteds kritik baserade utförliga fördömande av Lassens indelning av lagtolkningsarterna. Medan 0rsted sköt in sig på svårigheterna att dra gränser mellan de olika tolkningsarterna, var Aschehougs tilläggskritik av en rangordning överhuvudtaget mera principiell och byggde på Savignys syn på lagtolkningsverksamheten som en odelbar helhet.I detta fall gick dock Aschehoug så långt, att han kastade ut barnet med badvattnet. Han kunde inte heller acceptera Savignys indelning i fyra lagtolkningselement, som visserligen hade »meget mere for sig» än Lassens indelningar, men liksom för Schrevelius året förut var det främst det systematiska elementet somväckte betänkligheter; 614 615 616 Stang, Frcmstilling, s. 49. Schzi'cigaarci, Commcntar I, s. 116. Michalsen, Rettsvitcnskap, III. 3.4.5. Nedanstående framställning av Aschehougs lagtolkningslära bygger i hdg grad p.i nämnda avsnitt i Michalseyjs framställning. Aschehoug, s. 356 f.; se även Michalsen, Rettsvitenskap, III. 3.4.5. Aschehoug, s. 362 f.; se även Michalsen, Rettsvitenskap, III. 3.4.5. Aschehoug, s. 366-376; se även Michalsen, Rettsvitenskap, III. 3.4.5. 614 616
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=