339 »ethvert Lovbuds rette Mening og Lovgiverens virkclige Villie», som man hittade genomatt undersöka lagens »Grunde og Aarsager». Schlegel följde också traditionen genom att indela den logiska tolkningen i »den strenge eller bogstavelige, den udvidende og indskra^nkende»; den förstnämnda försvarades med att det ofta överhuvudtaget var problematiskt, omett lagstadgande skulle tolkas efter ordalydelsen eller inte.^°’ Lassens indelningar nämns inte, medan 0rsteds inverkan torde kunna skönjas i påståenden, som att den inskränkande tolkningen var mera betänklig än den utvidgande och att det gamla missbruket »at forklare Love efter Fortolkerens egen Theorie og formeentlige Begreber a priori» numera hade ersatts av insikten, »at man ad den historiske Vei kommer til cie sikkerste Resultater». 600 1 sina privaträttsföreläsningar nöjde sig Larsen i stort sett med att hänvisa till tidigare litteratur i ämnet: Lassen, 0rsteds »Haandbog», Schlegels rättsencyklopedi och Bangs romerska rätt.^°-^ Bornemanns föreläsningar i straffrättens allmänna del Innehöll en paragraf »OmStraffelovenes Fortolkning och analogiske Anvendelse», i vilken han konstaterade, att om stafflagarnas tolkning gällde »i det Hele de samme Regler» som omde övriga lagarnas tolkning, men han koncentrerade sig helt på den inomstraffrätten särskilt problematiska frågan om analogiers tillåtlighet.I kapitlet om lagtolkningsläran i Kriegers »Grundlag» nämns Savigny i litteraturöversikten, och Krieger behandlade Savignys fyra tolkningselement i var sin paragraf.^^^ Det första svenska bidraget till lagtolkningsläran efter Bring finns i det första bandet av Schrevelius’ civilrättslärobok. Schrevelius hänvisade på sitt vanliga sätt till äldre svensk litteratur, främst Lind, men såsom redan Strömholm har visat, var Savigny i verkligheten återigen den viktigaste auktoriteten, medan 0rsted spelade en mera undanskymd roll. Schrevelius’ inledning med påpekandet, att även klara lagar krävde tolkning och att lagtolkningen var en konst, sombäst kunde läras genomiakttagandet av goda förebilder, är i stort sett en översättning av motsvarande avsnitt hos Savigny, och även framställningen av indelningarna legal (autentisk och usuell) - doktrinell samt grammatisk - logisk lagtolkning återger i stort sett Savignys åsikter.*^®*’ Schrevelius talade också omatt »uti hvarje juridisk tolkning åtminstone kunna ingretfiera fyra särskildta Elementer», men här hittar man den första avvikelsen från Savigny. Av Savignys Schlegel, s. 55 ft. Schlegel, s. 60. Schlegel, s. 61 f. Lursen II, 1, s. 45. Bornemann III, s. 88 ff. Krieger, Grundlag, s. 321, 327 ff. och 345. Schrevelius I, .s. 16 ff. OmSchrevelius’ l.agtolkningslara, se .även Strömholm, s. 169-174. hOO 601 ho: 603 604 60.S 23
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=