338 I detta fall utredde man inte en bestämmelses betydelse eller vad lagstiftaren hade velat säga, »men det er da LovgivningensAand, man benytter».^^^ y^jalltså varken ordalydelsen i enskilda bestämmelser eller lagstiftarens verkliga vilja utan rätten som förnuft borde ha velat, som Därför bunden verksamhet, och klandra tidigare författare för ett missbruk av lagtolkningen. Andan i kritiken är i själva verket densamma, somSavigny framförde två decennier senare. En terminologisk skillnad är dock, att 0rsted tycks ha använt begreppet »Analogie» endast om en laganalogi (»Man slutter ... fra det, Lovgivningen har bestemt omeet Tilfarlde, til hvad der skal gjelde om andre, der have Lighed med samme.medan den på rättens postulerade enhet baserade analogin (0rsteds användande av »Lovens Aand») var den viktigaste för Savigny. helhet, ’lagarnas anda’, och det somlagstiftaren efter allt utgjorde grunden för denna formav verksamhet, var det också möjligt att framställa själva lagtolkningen som en strikt 1.5.4. ... dess anhängare ... Lagtolkningsläran i Schlegels »Juridisk Encyclop^edie» (1825) är liksom 0rsteds framställning en blandning av gammalt och nytt, men med en något olika sammansättning. Schlegels framställning saknar i allmänhet litteraturhänvisningar, men vissa uttalanden tyder på att han kände till 0rsteds lagtolkningslära i »Haandbog», även omhan delvis företrädde också äldre ståndpunkter. Schlegel behandlade dels lagtolkningsverksamhetens ändamål och indelningar (s. 55-64), dels hermeneutiken och dess litteratur (s. 521-524). Schlegel talade visserligen omden juridiska hermeneutiken som en för lagkunniga viktig, av regler bestående vetenskap, men han framhöll, att man inte fick inbilla sig, att man med hjälp av dylika regler »sasttes i Stand til rigtig og sikkert at forklare ethvert vanskeligt Lovsted». Han uppgav sig vara av samma åsikt som Ealck, att det viktigaste vid lagtolkningen var »den fine Takt, som ikkun erholdes ved Lovenes, Retsnormernes, Villies Erklasringernes gjentagne opmxrksomme og fördomsfrie La:sning». Schlegel fortsatte med att beteckna detta somen gammal tanke: »Derfor have de xldre Skribenter, ligesom endnu mange af de Nyere, kaldet Hermeneutiken med Foie en Kunst {ars) og det er forst nyelig at man har begyndt at give den Navn af Fortolkningsl^ere.» Schlegels framställning av själva lagtolkningsverksamheten inleds med påståendet, att lagtolkning behövs, därför att ett stadgande stundomär eller syns vara otydligt. Schlegel upprepade den traditionella indelningen i grammatisk och logisk tolkning, men han påpekade, att »den logiske Lovfortolkninghar en vis Indflydelse paa den grammatiske». Lagtolkningens uppgift var att leta efter 599 0rsteä, Haandbog I, s. 292 f. 0rsted, Haandbog I, s. 295. Schlegel, s. 521 ff. och s. 523 not .S98 599
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=