337 Hur var det då möjligt, att en förfäktare av en till den grad av den historiska lagstiftaren bunden lagtolkningslära kunde bli den stora förnyaren av dansk rätt? För det första måste man komma ihåg, att lagen ingalunda var den enda rättskällan för 0rsted (ovan, 1.4.2.2.), vilket han också själv påpekade i inledningen till sin framställning av lagtolkningsläran.^'^'^ För det andra kunde 0rsteds nytolkningar i själva verket stämma bättre överens med lagens ord och systematik än tidigare från utländsk doktrin mera okritiskt anammade läror (se del I, s. 298 f.). För det tredje 0rsted inte förbjudna i lagtolkningen, och redan den ovan nämnda hyllningen till lagstiftarens allt avgörande vilja tillsammans med förbudet att ty sig till ’rättsliga nödvändigheter’ slutade med påpekandet, att det var en helt annan sak att hitta i lagstiftningen en grundsats, »naar samme, i og for sig selv, stemmer med Ret, Billighed, Sardelighed og det borgerlige Livs Tarv». I detta fall gjorde nämligen redan »Sa:tningens indvortes Beskaffenhed» det antagligt, att också lagstiftaren hade hyllat den, »i Stedet for at Beviset ellers maa bygges paa blot positive Data».^^^ j Jetta fall närmade sig 0rsted Lassens juridiska tolkning. Grundsatsens förträfflighet fick ersätta empiriska bevis på att lagstiftaren faktiskt hade godkänt den; figuren »det borgerlige Livs Tarv» är ju bekant redan från 0rsteds rättskälla »den naturlige Ret» (ovan 1.2.2. och 1.4.3.). För det fjärde definierade 0rsted lagtolkningsbegreppet betydligt snävare än tidigare författare. Lassens lagtolkningsbegrepp var för vidsträckt, då det omfattade såväl »Udviklingen af hvad der, efter Conseqventsloven, kan udledes af Lovgiverens tilkjendegivne Villie, uden dog at indeholdes i noget Lovsteds Ord eller Menings» som »Fremstillingen af Det, Lovgivningen i ubestemte Tilfa;lde, paa Grund af dets indvortes Fornuftmarssighed, maa formodes at ville».Då lagtolkningens ändamål var »at udfinde den Villie, som Loven gaaer ud paa at udtrykke», så betydde detta, att »naar der fra en Lovbestemmelse udledes Slutninger til, hvad der maa gjelde om andre Tilfarlde, som Lovgiveren ligesaa lidet ved hiin Bestemmelse har villet betegne, som de virkeligen ved de brugte Ord ere betegnede, saa kan dette ikke lamger kaldes en Fortolkning». Detta uteslöt dock inte, att man kunde använda sig av sådana slutsatser. Enligt 0rsted var »Retslxrcn ... uden Tvivl bcfoiet til at gjore slige Slutninger, thi de ubenasvnte Tilfxdde bor behandles i Conseqvents med de bena:vnte, deels fordi Lovgiveren fornuftigviis maa antages at ville hvad der folger af hans Forskrivter eller af de Grundsx’tninger og Hensigter, hvorved disse Forskrivter ere fremkaldte, deels fordi en vedborlig Retsorden ikke kan tilveiebringes uden ved en conseqvent Behandling af de forskjellige Tilfa;lde.» ändamålsenlighetsöverväganden enligt var 0rsted, Ha.uidbog 1, s. 292. 595 0rsteJ, Haandbog 1, s. 412. 0rsted, Haandbog I, s. 315. 59b
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=