336 ning, sominte var utvidgande eller inskränkande, men »da man i saa Fald intet positivt og charakteristisk Begreb beholder tilbage, saa indsees let, at Inddelingen paa den Maade vilde tabe en videnskabelig Inddelings Natur og aldeles ikke svare til sin Hensigt».^^^ 0rsted framhöll, att man inte fick förväxla interpretatio latior och stricta med interpretatio extensiva och restrictiva: »Det er saaledes ikke blot en terminologisk Feil, naar man sammenblander Begreberne omvidere og snevrere Fortolkning med de om udvidende og indskrxnkende, men denne Sammenblanding kan ikke andet, end lede til de storste VildfarelNorregaards påstående om att den inskränkande tolkningen var mera 588 ser.» säker än den utvidgande var »grundfalsk», eftersomman kunde anta, att lagstiftaren »maa fornuftigviis formodes at have sagt Alt, hvad han vilde, og ei Andet, end han vilde». I själva verket låg det närmare till hands att använda en utvidgande än en inskränkande tolkning, »thi det kan lettere skee, at et förnuftigt Vsesen udtrykker sin Villie ufuldstxndigt, end at det skulde udtrykke den urigtigt», vilket sistnämnda ju var förutsättningen för en inskränkande tolkning.589 0rsted framställde sig som en förkämpe för en av lagstiftarens vilja helt bunden lagtolkning. »Det er Lovgiverens Villie, der skal opdages; og naar denne med Sikkerhed kan erkjendes, bliver det ligegyldigt, hvorledes den er opstaaet». Lagstiftarens vilja kunde inte rättas. »Den Gyldighed, som man kan tilléegge de Szetninger, der folge af en retlig Nodvendighed, uden Hensyn til, om de ere erkjendte i Lovene eller ikke, vedkommer ikke Lovfortolkningen, dette Ord endog taget i sin meest udstrakte Betydelse».5^° Lagstiftarens vilja kunde också utredas med hjälp av t.ex. lagens förarbeten, betänkanden och generalprokurorens utlåtanden.Ett lagstadgande måste tolkas efter lagstiftarens verkliga vilja oberoende av stadgandets ålder, och 0rsted kritiserade Lassen för att denne i enlighet med »den philosophiske Retslxre» och senare tiders religionsfrihetskrav tolkat ett stadgande i DL (6-1-1) strikt enligt ordalydelsen, eftersom det var uppenbart, att man på 1680-talet verkligen hade velat förhindra allt avfall till varje annan religion och inte endast den i lagtexten nämnda katolicismen.^^2 Han noterade också, att det i »vore asldre Lovkyndiges Skrivter» fanns »en Mängde aldeles ugrundede Udvidelser af Lovsteder».59^ Orsted, Haandbog I, s. 371. 0rsted, Haandbog I, s. 365 f.; se även s. 155—157. Orsted, Haandbog I, s. 436 f. Orsted påstod med en uppenbar etterrationalisering senare. Mit Liv, s. 4 f., att han redan som barn hade betvivlat det riktiga i Norregaards lära om den inskränkande och den utvidgande tolkningen! Orsted, Haandbog I, s. 412. Detta drag i 0rsteds tolkningslära framhävs av Goos, 0rsted I, 587 588 589 590 S. 235 f. Orsted, Haandbog I, s. 454 ff. Orsted, Haandbog I, s. 324 f. och 414. Orsted, Haandbog I, s. 402. 593
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=