335 ning närmast kunde ske, då lagen var något oklar (»... kun den relative Dunkelhed i Loven ...»). 0rsteds inställning till de traditionella indelningarna av lagtolkningen var dock ambivalent på samma sätt, somdå det gällde rättssystematiken: de vedertagna begreppen och indelningarna var inte tillfredsställande, men han kunde inte själv lägga frambättre alternativ. Hurtigkarl påstods ha angivit en felaktig grund för sina indelningar av lagtolkningen, då han uppgav, att de baserade sig dels på tolkningens olika personer, dels på olika avsikter med tolkningen, eftersom de nämnda indelningarna i själva verket baserade sig på olika metoder och resultat.Då Hurtigkarls framställning av indelningen av grammatisk och logisk tolkning var så knapphändig, gick 0rsted snart över till Lassens »med udma^rket Omhue og Skarpsind ... udviklede» indelningar.5^3 Trots berömmet fanns det dock inte mycket godtagbart i dessa. Detaljkritiken av Lassens indelning i logisk, legal, juridisk, politisk och historisk kan förbigås här; nämnas bör främst, att 0rsted betonade lagtolkningen som en helhet bestående av olika tolkningsmetoder: »Strcngt taget, kan man for Resten ikke sige, at der, med Hensyn til Fortolkningsmidlet, gives forskjellige Arter af Lovfortolkning; men ved ethvert Lovsted maae alle Midler, hvorved en Tales Mening kan udfindes, anvendes, og kun, hvad der udkommer ved den forenede Brug af alle Fortolkningsmidler, er sand Fortolkning.» Detta gällde även den traditionella indelningen i grammatisk och logisk tolkFör att kunna vara säker på »en Fortolknings Rigtighed» måste man ta 584 ning. i beaktande allt, somrörde ett visst stadgande: »... dens indvortes logiske Sammenha:ng, Forholdet til andre Lovsteder, Gjenstandens Beskaffenhed, Resultåtets Retmsessighed og Hensigtsmxssighed og de historiske data, der opklare Lovens Mening».Trots att 0rsteds kritik av Lassen i mycket också gick ut på att peka på svårigheterna att definiera och dra gränser mellan de olika tolkningsmetoderna, slutade han kritiken med en resignerad suck: »Imidlertid indrommes det gjerne, at beqvemmere Udtryk ikke let vilde vasre at udfinde; og, dersomAfsondringen i och for sig fandtes gavnlig for Videnskaben, maatte vi storstedeels lade de af ... [Lassen] ... valdte Udtryk gjelde .. 0rsted godkände också indelningen av den logiska tolkningen i utvidgande, inskränkande och deklarativ endast med förbehåll, eftersom den »ingenlunde er udtommende». Man kunde rädda indelningen endast genom att ge den deklarativa tolkningen en så utsträckt betydelse, att den omfattade varje tolk- ,»_586 0rstcd, Haandbog I, s. 296. Orsted, Haandbog I, s. 296. 0rstcd, Haandbog I, s. 311 ff. 0rsted, Haandbog I, s. 316 f.; se även s. 303. 0rsted, Haandbog I, s. 318 f. 0rstcd, Haandbog I, s. 323. 581 583 584 585 586
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=