334 Redan den ovan nämnda indelningen av tolkningsarterna i klasser visar, att Lassen ansåg den naturrättsliga, juridiska tolkningen gå före bl.a. den historiska och den politiska. Den juridiska tolkningen hade företräde framför den historiska redan därför, att undersåtarna inte var skyldiga att känna till gamla, upphävda lagar eller främmande rätt, medan »... den almindelige Rets Regler ... skjondt ikke tydeligen, uden Philosophie kunne kjendes og folges».^^^ Den politiska tolkningen komi sista hand. Den fick användas endast, omde högrestående tolkningsarterna inte ledde till ett entydigt resultat, »og er i övrigt kun tillagt den Kraft, i Foreening med andre Fortolknings Grunde, at kunne forhoie Visheden omFörklaringens Rigtighed».^^"^ Lassen accepterade inte indelningen av den logiska tolkningen i den utvidgande, den inskränkande och den deklarativa, men godkände däremot denna tredelning som en indelning av tolkningens resultat.^^^ Lassen ställde upp utförliga regler för den utvidgande och den inskränkande tolkningen, medan han hade föga att säga om den deklarativa tolkningen.^76 Lassen medgav, att man »uden logisk Urigtighed» kunde, såsomen del författare gjorde, skilja analogin från den utvidgande tolkningen, men »med Hensyn til Lovhermeneutikens Tarv» kunde han inte själv »finde det tilraadeligt».-'’^^ 0rsted använde i det första bandet av »Haandbog» 160 sidor (s. 292-451) till att kommentera Hurtigkarls lagtolkningslära på knappt fem sidor, men i själva verket var Lassens framställning en mycket viktigare källa för 0rsted, somockså redan i förordet till det första bandets andra häfte nämnde Lassens »hoist vigtige og gjennemtxnkte Afhandling».^^» Utförligheten beror dels på att framställningen är kryddad med talrika exempel från dansk lagstiftning, dels på att 0rsted i enlighet med äldre tradition ställde upp sammanlagt tjugonio regler för en riktig lagtolkning.^79 Lagtolkningsläran är som så mycket i 0rsteds produktion en blandning av gammalt och nytt. 0rsted påpekade själv, att han sällan funnit anledning att ändra sina åsikter i supplementet till Norregaards system; också då det gällde terminologin och indelningarna höll han fast vid den äldre läran, och framställningens utförlighet berodde närmast på argumenteringen mot Lassens nya indelningar.Den ovan nämnda regelsamlingen visar, att 0rsted inte betraktade lagtolkningen som en helt fri verksamhet eller en konst, och han tycks ha ansett, att tolk573 Lasseti, NjA 16 (1816), s. 108 och 117. 573 Lassen, NjA 16 (1816), s. 158. 575 Lassen, NjA 16 (1816), s. 148 och 151. 57f> Lassen, NjA 16 (1816), s. 193 ff., 220 ff. och 232. 577 Lassen, NjA 16 (1816), s. 149. Qrsted, Haandbog I, 2, s. IV. - En komprimerad och mycket informativ framställning av 0rsteds lagtolkningslära i »Haandbog» finns i Ollgaard, s. 57-78. 579 Qrsted, Haandbog I, s. 376—451. 0rsted, Haandbog I, 2, s. Ill ff. 578 580
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=