333 och doktrinell tolkning; den usuella kunde inte betraktas som »nogen virkelig Fortolkningsart», och frågan, omden autentiska tolkningen var en tolkningsart, hade »ikke synderlig practisk Interesse».^^^ Lassens kritik gällde dock i synnerhet indelningen av den doktrinära tolkningen i grammatisk och logisk. Det var enligt Lassen felaktigt att definiera den logiska tolkningen så snävt som man brukade, medan man dock inte kunde rätta felet i indelningen genomatt definiera den logiska tolkningen så vidsträckt, att den omfattade all tolkning utomden grammatiska.^^’^' Lassens egen indelning av den egentliga lagtolkningen blev mycket mångfacetterad och omfattade dessutom två klasser på grund av tolkningsarternas »relative Styrke». Den första klassen omfattade »den gramaticalske, den strenge logiske, den strenge legale og den juridiske», den andra klassen »den ikke strenge logiske, den ikke strenge legale, den politiske og den historiske».5^7 Både den logiska och den legala tolkningen, sträng eller icke-sträng, byggde i olika avseenden på tanken omlagstiftningens harmoni.Den historiska tolkningsarten har redan nämnts i förbigående; det kan dock vara skäl att här något dröja vid den, liksom vid den juridiska och den politiska tolkningen. Den juridiska tolkningens begrepp visar, att Lassen ännu var anhängare av en naturrättslig åskådning, trots att han i enlighet med nyare språkbruk hellre talade om »den almindelige Ret». Han ansåg det nämligen vara en utan tvivel allmänt antagen åsikt, att »der nemlig virkelig gives Retsregler, som, uden at va:re forsynede med nye Sanction af nogen positiv Lovgiver, maa tillxgges Gyldighed», och dessa rättsregler var »den, af Fornuften foreskrevne, for alle Stater gjeldende Lovgivning».-'*^^ Den juridiska tolkningen betydde helt enkelt, »at Formodningen i Almindelighed maa v^re for, at de positive Love stemme overeens med almindelige Rets Regler ...».^^o Den historiska tolkningen var egentligen som rent empiriskt baserad den juridiska tolkningens fullständiga motsats och hämtade sina argument »fra a^ldre Lovgivninger, emanerede i samme Stat» men också »fra fremmede Lovgivninger, for saavidt disse maatte antages, at kunne bidrage til et eller andet Lovsteds Forstaaelse» och slutligen »fra beviislige Facta, hvilke stundom kunne have foranlediget en eller annan Lovbestemmelse».-'*^’ Den politiska tolkningen var en ändamålsenlighetsprövning: »... at hvor afgjorende Grunde ikke bevise det modsatte, maa Formodningen v^ere for den Fortolkning af Lovene, sommeest stemmer overeens med sund Lovgivningspolitik».-^^- Lassen, NjA 16 (1816), s. 18 tf. Lassen, NjA 16 (1816), s. 23 ff. Lassen, NjA 16 (1816), s. 155. Lassen, NjA 16 (1816), s. 44 ft. Se även Orsteds kritik i Haandbog I, s. 319 ff. Lassen, NjA 16 (1816), s. 99. Lassen, NjA 16 (1816), s. 105. 571 NjA 16(1816), s. 114. 57- Z.i3S5cw, NjA 16(1816), s. 110. 563 566 568 569 57C
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=