RB 58

17 ser än en strikt fördelning mellan lärostolarna.-^5 Ännu i slutet av 1800-talet fanns det rättsvetenskapsmän, som sysslade med mycket olika rättsområden: Henning Matzen (1840-1910) publicerade arbeten om rättshistoria, statsförfattningsrätt och sakrätt. Kristianiafakultetens första studieplan från år 1832, då fakulteten redan hade tre lärare, visar en uppdelning av ämnena, vilken snarast är en motsats till en specialisering: Steenbuch föreläste i juridisk encyklopedi, positiv folk- och statsrätt samt norsk straffrätt, Motzfeldt i inledning till den norska privaträtten, norsk personrätt och »umiddelbar Tingsret» (sakrätt i nutida bemärkelse), allmän rättslära och av den romerska rätten jus ohligationumet actionum med därtill hörande rättshistoria och »antikviteter», och på Stängs lott föll norsk »middelbar Tingsret» (=obhgationsrätt), norsk offentlig rätt, av den romerska rätten jus personarum och jus in rem med tillhörande rättshistoria och antikviteter samt slutligen Norges processrätt. Lärarna uppgav vidare, att de i mån av möjlighet skulle föreläsa i norsk rättshistoria, militärrätt, politirätt, sjö- och handelsrätt, landborätt m.m. utan någon på förhand fastställd arbetsfördelning.-^’ De juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund fick först på 1840-talet en så stor lärarkår, att en specialisering överhuvudtaget var tänkbar. Ännu enligt 1828 års statuter för Helsingfors universitet byggde de tre professurernas ämnesindelning närmast på olika rättsordningar: 1. Finlands allmänna lagfarenhet, 2. folk- och statsrätt samt nationalekonomi samt 3. romersk och rysk rätt med föreläsningsskyldighet även i nordisk rättshistoria.^^Johan Philip Palmén kom under sin tid vid fakulteten i Helsingfors (1840—1868) att undervisa i alla ämnen, antingen som utnämnd eller tillförordnad lärare. En egentlig specialisering mellan olika lärostolar tycks ha krävt minst fyra lärare. Kristianiafakulteten hade åren 1843-1862 en ämnesindelning, somdock verkade vara rätt slumpmässigt sammansatt: Christian Platou föreläste i processrätt, straffrätt och sakrätt. Hallager i obligationsrätt, »Indledning», rättshistoria och folkrätt, Collett och hans efterträdare Aschehoug i personrätt, Norges offentliga rätt och allmän rättslära och Schweigaard i nationalekonomi, statistik, positiv statsrätt och romersk rätt.-^ I Uppsala indelades de fyra professurerna i början av 1840-talet i 1. svensk civilrätt, romersk rätt och rättsencyklopedi, 2. straffrätt, processrätt och rättshistoria, 3. statsrätt, kyrkorätt, folkrätt och krigslagfarenhet och 4. nationalekonomi, politirätt med näringsrätt och finansrätt. I Lund var motsvarande indelning av professurerna vid samma tid: 1. civilrätt med romersk rätt cich lagstiftningens teori, 2. kriminalrätt och statsrätt, 3. administrativrätt och nationalekonomi samt 4. Sveriges allSc Tamm, Studium, s. 380 f. Aubert, UfL X (1870), s. 126. Sjöström, LM 1940, .s. 212. JFT 1896, s. II. Aubert, UfL X (1870), .s. 194.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=