331 av DL (NjA7-8; 1814) och M. H. Bornemanns »Dissertatio de analogia juris» (1815).553 Brings kortfattade framställning av lagtc')lkningen skilde sig på en del punkter från föregångarnas. Man kan säga, att Bring var en tidig företrädare för en ’objektiv’ lagtolkningslära, eftersom lagtolkningen enligt honom inte var »annat än bestämmandet af lagens mening», och lagens mening var »det begrepp, hwaruti lagens ord böra tagas». Bring ansåg det inte vara »väl sagt, då man påstår, att lagens mening är det begrepp, hwaruti lagstiftaren welat att hans ord skulle tagas», eftersom det ledde till »den oriktiga tanken, att hwarje positiv lag förutsätter en lagstiftare».Asikten om den sistnämnda tankens oriktighet hade Bring hämtat ur Hugos artikel »Die Gesetze sind nicht die einzige Quelle der juristischen Wahrheiten».355 Bring delade lagtolkningen i avseende på personerna i autentisk och icke-autentisk, vilka båda i avseende på de grunder, varefter tolkningen skedde, kunde vara antingen doctrinalis eller usualis, medan främst interpretatio doctrinalis delades i grammatisk och juridisk tolkning. Den grammatiska tolkningen försökte endast »bestämma ordaförståndet» i lagen och kunde kallas »den juridiska kritiken». Bring påpekade, att han hade avvikit från tidigare indelningar, därför »att de wanliga indelningarne äro logiskt oriktiga». Den juridiska tolkningen var den, »som utröner lagens mening utaf lagens grund», och den sistnämnda {ratio legis) var »lagens egentliga bestämmande princip, eller skälen, hwarföre lagen blifwit sådan, somden är, och icke annorlunda». Lagens grund kunde man ibland hitta i »sakens natur», eller så hade lagstiftaren själv uttryckt den. I annat fall måste lagtolkaren känna lagens analogi, som var »icke annat än lagens sammanhang med sig sjelf», och lagfarenhetens hjälpvetenskaper, i synnerhet jus publicum och äldre lagar. Bring återgav Linds fyra källor för lagens grund (rikets konstitution, lagens harmoni, sakens egen natur och äldre lagar), medan han betecknade Hurtigkarls indelning i moraliska, politiska, historiska och legala som felaktig.Det är ett intressant drag i Brings framställning, att han betraktade lagens grunder som ett hierarkiskt system: då man jämförde de enskilda lagstadgandenas närmaste grunder med varandra, så kunde man upptäcka, »att flera af dem sammanträffa uti en högre grund, andra uti en annan högre o. s. w.». Vid jämförelsen av dessa högre grunder fann man, att dessa i sin tur stödde sig på olika ännu högre grunder, och genom en fortsatt jämförelse kom man »till en allt mera systematisk 556 ^^3 Oni Bornemanns dissertation, se 0llgaard, s. 60 not 1. Bring, s. 23 oeh not Omdet problematiska med indelningen i en subjektiv ocli en objektiv lagtolkningsteori, se Ogoreks övertygande argumentation, s. 158 ff. Bring, s. 10 not Bring, s. 24 ff. och s. 25 not Bring, s. 26 f. och s. 27 not och 556
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=