328 syn till tolkarens person däremot kunde indelas i den autentiska, den judiciella ijudicialis) och den rådgivande (consultatoria).^^'^ Calonius framhöll särskilt, att även lagstiftaren, då han tolkade sin lag, var bunden av samma regler som domaren och rättsvetenskapsmannen.^^^ Det är mycket möjligt, att udden i detta påstående var riktad mot den gustavianska tidens missbruk att under lagförklaringens täckmantel utfärda nya lagar utan ständernas medverkan. Indelningen av främst den doktrinella tolkningen i grammatisk och logisk tolkning väckte däremot inget motstånd, och nämns av Norregaard och Hurtigkarl samt Calonius, och även Nehrman talade ominterpretatio grammatical medan han inte gav något namn åt den egentliga lagtolkningen.-'’^^ Enligt Norregaard bestämde den grammatiska tolkningen »Lovens Bogstavs, dens Ords og Talemaaders rette Forstand», medan Calonius konstaterade, att man med den grammatiska tolkningen kunde förklara en genom lagens ord oklart uttryckt tanke.5^^ \ motsats till övriga författare ansåg Norregaard, att den grammatiska tolkningen också omfattade den egentliga textkritiken, dvs. frågan omvilken text som var den gällande.Fråganomden logiska tolkningens innehåll och utsträckning var naturligtvis viktigare. Norregaard och med honom Hurtigkarl delade in den logiska tolkningen i deklarativ, inskränkande och utvidgande tolkning {interpretatio declarativa, restrictiva, extensiva). Den förstnämnda var enligt Norregaard tillämplig, »naar Lovens Ord og Aarsag gaae lige vidt», och bestod ofta bara i ett bytande av ett ord eller uttryck mot ett annat. Den inskränkande tolkningen brukades, »naar Lovens Ord gaae videre end dens Aarsag», och man uteslöt fall, till vilka lagens orsak inte sträckte sig, medan den utvidgande tolkningen kom i fråga, »naar Lovens Aarsag gaaer videre, end Lovens Ord», och man utsträckte tilllämpningen till fall, som täcktes av orsaken, men inte av ordalydelsen. I det förstnämnda fallet var alltså regeln: »Den eller hiin Deel af Lovens Aarsag har her icke Sted, folgelig kan Loven ei paa denne Handling blive at anvende», i det senare: »Her har Lovens Aarsager Sted, folgelig bor og Loven paa denne Handling at anvendes». Norregaard, men inte den av Orsteds supplement influerade Hurtigkarl, ansåg, att man måste vara försiktigare med att tillgripa en utvidgande än en inskränkande tolkning, eftersomman vid en utvidgande tolkning måste känna lagens alla orsaker, som man inte alltid lätt kunde hitta. Lind och Calonius, som inte nämnde den deklarativa tolkningen, definierade den inskränkande och utvidgande tolkningen i likartade ordalag som NorreCalonius, III: 14. Calonius, III: 15. 536 ]\!ehrman, s. 70 f. 537 Norregaard, Natur-Retten, s. 374, se även Hurttgkarl I, s. 45 I.; Calonius, III: 4. Norregaard, Natur-Retten, s. 374. 539 Norregaard, Natur-Retten, s. 374 f; se även Hurtigkarl I, s. 46 ff. och s. 48 not med hänvisning till 0rsteds supplement. Om Orsteds kritik av Norregaards åsikt om den utvidgande tolkningens osäkerhet, se Tamm, Lovkyndighed, s. 435 not 163. 538
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=