325 ning. Savigny refererade och godtog denna indelning, men han konstaterade, att den autentiska och den usuella tolkningen tillsammans bildade den legala eller tvingande tolkningen, medan dennas motsats, den doktrinella tolkningen, var den enda egentliga tolkningen.^'"* Däremot kunde Savigny inte godkänna den traditionella indelningen av själva tolkningsverksamheten i grammatisk och logisk tolkning, och han förkastade i synnerhet den formav indelningen, som betraktade dessa två verksamheter som helt åtskilda och somgick ut på att den grammatiska tolkningen bara frågade efter ordalydelsens innehåll, medan den logiska tolkningen omfattade både en inskränkande och en utvidgande tolkning, analogi och slutligen också ett ’förbättrande’ av lagstiftarens tankar.^'s Savigny talade själv hellre omtolkningsverksamhetens olika ’element’, vilka han delade in i grammatiska, logiska, historiska cich systematiska. Det var dock i detta fall inte fråga omfyra olika arter av tolkning, bland vilka man fritt kunde välja och vraka enligt smak och tycke, utan alla de fyra verksamheterna måste förenas, för att tolkningen skulle lyckas.-^Savignys framställning av tolkningens olika delverksamheter är dock inte helt konsekvent. Då han behandlade tolkningen av den romerska rättens stadganden, påstod han, att man kunde gripa till en historisk tolkning endast, omden systematiska tolkningen, bl.a. beaktandet av rättsinstitutens inre sammanhang, inte ledde till resultat.-'’"’ Savignys lära omde fyra elementen blev aldrig förbehållslöst accepterad i Tyskland, och i själva verket fick den föga betydelse i Savignys egna lagtolkningslära. Savigny motsatte sig den traditionella indelningen i grammatisk och logisk tolkning, därför att han klart begränsade både den inskränkande och den utvidgande logiska tolkningens uppgifter. Såsom nämnts lämnade Savigny analogin, utfyllande av luckor, utanför lagtolkningens begrepp. Lagtolkningen riktade sig mot eventuella brister i lagens ordalydelse; ordalydelsen var blott ett medel, medan lagstiftarens tanke var ändamålet.Lagens ordalydelse kunde vara tvetydig, och man kunde tolka orden i deras inskränktare eller utsträcktare betydelse eller försöka avlägsna tvetydigheten (stricta, lata, declarativa).^-^ Lagstiftaren kunde också ha valt ett felaktigt uttryck för sina tankar, i vilket fall en utvidgande eller inskränkande tolkning var möjlig, medan Savigny inte synes acceptera begreppet deklarativ tolkning i detta fall.5-' Genom lagtolkningen 518 Savigny /, s. 210 och 296. Savigny 1, s. 320 t. Savigny /, s. 213 ft. Savigny I, s. 274; jfr s. 214. Ogorek, s. 149 f. och 155; jfr Schröder, s. 18. Savigtiy I, ,s. 230. Savigny I, s. 226 ncn d. I detta fall hänvisade Savigny till Thibauts »Pandekten». Savigny I, s. 231 och not h: »Dic Neueren nennen es mit nichtrömischen Ausdriicken interpretatio extensiva, restrictiva, und setzen dann wohl beiden entgegen die declarativa, cfie weder ausdehnt noch einschränkt, indem sie sich gar nicht auf ein in dieser Art mangelhaftes Gesetz bezieht ... 518 ».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=