323 men också som en följd av att Hoyesteretts domskäl var utförligare än de högsta instansernas i de övriga nordiska länderna. Den nordiska rättsvetenskapens positiva inställning till rättspraxis utvecklades redan under förra delen av 1800-talet, men detta kan inte ses som en följd av den historiska skolans doktrin med dess ambivalenta inställning till rättspraxis; dessutom propagerade 0rsted för ett ökat beaktande av rättspraxis redan innan Savigny tog ställning till frågan. Däremot torde uppvärderingen av rättspraxis kunna ses somen följd av domarkårens förbättrade kvalitet och den så småningom ökande tillgången på rättsfallspublikationer. Även Savigny ansåg, att endast lärda domares avgöranden hade betydelse som rättskälla. En visserligen aldrig expressis verbis uttalad grundtanke tycks ha varit, att endast lärda domare förmådde åstadkomma en värdefull praxis, som endast lärda domare till fullo förmådde utnyttja. 1.5. Lagtolkningsläran Den rationalistiska naturrättens kodifikationsideal var en så klar och uttömmande lagbok, att den överhuvudtaget inte behövde någon tolkning. Detta ideal försökte man, visserligen med ringa framgång, förverkliga i Preussens Allgemeines Landrecht (1794), som mycket riktigt också förbjöd domarna att tolka lagen. Kravet på en fullständig lagbok, som inte behövde tolkning, byggde på rädslan för det domargodtycke, som hade varit en realitet i många europeiska länders lagskipning under 1700-talet. En annan möjlighet att komma till rätta med domargodtycket var att ställa upp så exakta och ingående regler för lagtolkningen som möjligt. På 1700-talet och i början av 1800-talet gjorde man i doktrinen i synnerhet i Tyskland talrika försök i denna riktning; den s.k. hermeneutiken, lagtolkningsvetenskapen upplevde en blomstringsperiod. Också i nordisk rättsvetenskap kan man hitta ett exempel på denna genre: lagmannen Lars Fr. Linds »Domarens Pröfning efter Sweriges Lag» (1799; se del I, s. 143). I detta avsnitt undersöks själva lagtolkningsläran i nordisk doktrin, alltså de arbeten, som innehöll en framställning av hela läran, medan i andra sammanhang framförda spridda uttalanden endast undantagsvis noteras. Av själva lagtolkningsläran behandlas främst lagtolkningens natur och olika indelningar, tolkningens ändamål och i synnerhet frågan om tolkarens bundenhet av lagstiftaren. För att klarlägga eventuella förändringar i periodens lagtolkningslära inleds framställningen av ett referat dels av den historiska skcilans, dvs. återigen Savignys, lära, dels av lagtolkningen i den nordiska rättsvetenskapliga litteraturen under den senare delen av 1700-talet. 22
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=