16 Även i Norge började man ställa allt större krav på de sökandes såväl formella kompetens som reella vetenskapliga förmåga. I enlighet med dansk tradition hade provföreläsningen stor betydelse, dels som ett allmänt kompetenskrav, dels för att man skulle kunna välja bland konkurrenterna. Kristianiafakultetens första lärare utnämndes på grund av allmän duglighet, men redan år 1828 krävde regeringen av en sökande tre provföreläsningar för att inte behöva anställa en helt oprövad man.-° En kungl. resolution 20.11.1837 ställde så upp ett allmänt krav på provföreläsningar vid besättandet av akademiska tjänster; resolutionen var en diktamen av Karl Johan själv. Professorsidealet på 1700-talet var en person med en encyklopedistisk lärdom, och först på 1800-talet började man betona vikten av vetenskaplig specialisering och metodisk forskningsverksamhet på bekostnad av en vidsträckt allmänbildning.-- Renodlade rättsvetenskapsmän var tämligen sällsynta ännu på 1700-talet, och någon förutsättning för en specialisering inomjuridiken existerade inte redan på grund av det ringa antalet akademiska tjänster. Där man undantagsvis hade flera professurer i samma fakultet, skedde ämnesfördelningen enligt de olika rättsordningarna (inhemsk rätt — romersk rätt — naturrätt) eller, såsomi Uppsala, ekonomisk lagstiftning- all övrig juridik, en indelning som för övrigt ännu tillämpades i Abo vid inrättandet av de nya lärartjänsterna år 1811.23 Bristen på specialisering berodde dock inte bara på att man saknade tjänster. Någon nämnvärd specialisering fanns inte heller i de tyska fakulteterna med många professurer, och det förekomännu i början av 1800-talet, att lärarna flyttade enligt tjänsteålder från en lärostol till en annan. Specialiseringen inom rättsvetenskapen under 1800-talet byggde på nya idéer om kraven på vetenskaplig forskning och undervisning, som även kom till synes i tidens examensreformer (se nedan). Även då det gäller specialiseringen är den här behandlade perioden en brytningstid, och någon strikt uppdelning av lärostolarna förekommer inte vid alla universitet ens vid periodens slut. 24 Förvånande nog var det Köpenhamns universitet där specialiseringen blev långsammast märkbar. Enligt den nya examensförordningen 26.1.1821 skulle samtliga professorer föreläsa i dansk rätt, medan övriga ämnen skulle fördelas mellan lärarna. Professorer som J. E. Larsen och Fr. Chr. Bornemann höll också föreläsningar över nästan alla rättsområden, och även de andra professorernas ämnesval för föreläsningarna tycks snarare ha byggt på personliga böjel- ^0 Aubert, UfL X (1870), s. 121 ff. och 124. Aubert, UfL X (1870), s. 193. -- Moratr, s. 8 och 11. Klami, s. 15. 2"* Schröder, Jan, Zur Entwicklung der juristischen Fakultäten im nachfriderizianischen Preul^en (1786-1806). Am Beispiel von Halle im Vergleich mit Göttingen. Das nachfriderizianische PreuBen 1786-1806, Hrsg. H. Hattenhauer/G. Landwehr, 1987, s. 259-283; här: s. 283 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=