321 bild av den, och den endast hade »en numerisk öfvervigt framför enstaka rättsfall».50Mera betydande är Robert Lagus’ utförliga artikel från år 1860. Författaren var iögonenfallande beroende av 0rsted och Schrevelius, vilkas ovan refererade åsikter citerades i sin helhet.503 De uppräknade argumenten/ö> och mot en bundenhet av prejudikat är till stor del de tidigare bekanta: lagskipningens enhet, domstolarnas auktoritet, förhindrandet av ett onödigt och dyrt ändringssökande, domarens rätt att döma efter egen övertygelse och faran för bundenhet vid en oriktig praxis.504 Trots detta har artikeln förtjänster, främst då det gäller redogörelsen för praxis’ betydelse i Sverige och Finland. Till dessa förtjänster hör en noggrann genomgång av myndigheternas brev och reskript från 1600- och 1700-talen; Lagus kunde härvid visa, att det inte existerade någon allmän negativ inställning till prejudikat.505 Han citerade också Calonius’ uttalande mot prejudikat i recensionen av Flintberg (del I, s. 285) och tolkade uttalandet så, att detta dels riktade sig mot ett iakttagande av en yttre, skenbar likhet i olika mål, dels mot obildade domare, som förfallit till »ett eländigt slentrianväsende». Lagus betonade, att rättspraxis var ett uttryck för det allmänna rättsmedvetandet, och han anknöt därmed till en huvudlinje i 1800-talets rättskällelära. Högsta domstolens avgöranden utgjorde i högre grad än underrätternas »en reflex av landets allmänna rättsmedvetande» bl.a. på grund av domarnas större insikt och överblick över rättspraxis i hela landet, men han godtog också, att Högsta domstolen »överhufvud måste bindas af det allmänna i underrätternas dsigter». Lagus var även beredd att i princip tala om en växelverkan mellan praxis vid över- och underrätterna,507 rnedan 0rsted endast hade varit beredd att ge underrätternas domar provisorisk giltighet. 306 Trots att man inte kan tala om en prejudikat- och praxisfientlighet i 1700-talets litteratur (del I, s. 289), blev rättspraxis och i synnerhet den högsta instansens prejudikat en allt viktigare rättskälla i litteraturen först under förra delen av 1800-talet. Då det gäller förhållandet mellan tillgängligheten av prejudikat och deras betydelse i rättskälleläran, torde det vara omöjligt att klarlägga, vad som var orsak och vad som var verkan. Ett exempel på detta är 0rsted, som publicerade prejudikat och i sina skrifter propagerade för deras betydelse. I detta fall var 0rsteds inflytande markant också i de andra nordiska länderna (Schrevelius, Lagus). — Den äldre historiska skolans dunkla och motstridiga åsikter om Palmen, Lbl 1855, s. 110 ff. Robert Lagus, Afhandlingar 2, s. 18 och 26-30. Robert Lagus, Afh.indlingar 2, passim. Robert Lagus, Afhandlingar 2, s. 6 ff. Robert Lagus, Afhandlingar 2, s. 16. Robert Lagus, Afhandlingar 3, s. 84 f. .S02 504 505 506 .S07
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=